Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under första kvartsseklet - 1869 års revisorer störta styrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Utom styrelsens gemensamt avgivna svaromål på den av
revisorerna så strängt fällda domen att »icke ens kunna tillstyrka decharge»,
så hade jag vid detta tillfälle icke ämnat yttra mig, emedan det
möjligen skulle kunna tagas som ett försvar, och något sådant har jag
ansett helt och hållet obehövligt att för min del avgiva, allra minst
för äldre ledamöter, som varit med från föreningens uppkomst, men
som numera höra till fåtalet, önskar jag att få erinra, att när
Typografiska föreningen stiftades (det fanns den tiden ingen annan
arbetareförening) både herrar boktryckare och andra undrade vad därav månde
bliva och trodde att hon endast skulle bli ett tillhåll för spel och
orgier, med ett ord: ett »supgille», ty den tidens konstförvanter voro
mestadels kända för att, som man säger, »icke spotta i glaset», och
hade förslaget gått ut på något sådant hade det också måhända vunnit
flera anhängare inom kåren, än det då erhöll. Stiftarna voro dock
av en helt annan mening och ville genom Typografiska föreningen
söka höja kårens den tiden så sjunkna anseende. Huruvida det lyckats
eller ej, hör icke hit och tillkommer icke heller mig att bedöma; men
redan i föreningens barndom visade många inom vår korporation en
gäckande missaktning och voro mycket avogt sinnade både mot
föreningen och de personer, som stodo i spetsen för hennes
angelägenheter, emedan de vågat ånge en riktning eller fingervisning om en
behövlig lyftning samt kårens höjande till anseende och heder genom
dess egna åtgöranden. Den, som varit med från begynnelsen, då
stadgarna utarbetades, då ännu ingen lokal fanns, inga medel, ingen
sångkör, intet fortepiano, inga böcker, inga bokskåp med mera annat,
och för sina åtgöranden för anskaffandet av allt detta, icke fått
uppbära stort annat än klander, må det icke förundra, om man blir
likgiltig för allt sådant, till och med om det vore befogat, jag är långt
ifrån att vilja klandra om revisorerna allt framgent lägga all sin
vinning om att övervaka föreningens bästa; jag anser detta tvärtom
berömvärt; men det storartade nit, som nu skriftligen så plötsligt
visat sig, avsticker alltför bjärt mot föregående revisorers
åtgöranden och den alltför stora likgiltighet som visat sig hos ledamöterna
i allmänhet, med undantag då det gällt att göra anmärkningar, och
har detta icke skett inom föreningen, så har det så mycket mer
varit händelsen utom densamma, utan att de som gjort det,
besinnat att de nedsatt sig själva i samma mån som de nedsätta
det samfund de tillhöra, uti vilket de frivilligt ingått, och vilket
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
