Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löner och tariffrörelser - Carl Norstedt och hyrespengarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På ordförandens fråga, vad tanke ledamöterna hyste om den
upplästa skrivelsens innehåll, svarades, att som skrivelsen uteslutande
höll sig vid kungl, boktryckeriet, så torde det vara ledamöter från
nämnda officin förbehållet att först yttra sig och efter det några av
dem intygat sanningsenligheten av avdraget samt uttryckt sitt ogillande
därav, yttrades av andra ledamöter, att då nästan alla boktryckare
i Stockholm vidtagit samma åtgärd som den kunglige boktryckaren,
så ansågos alla dessa vara lika klandervärda för sin småaktiga
indragningsmakt vid en tidpunkt, då ännu intet tecken till återgång
å de höga livsmedelspriserna försports. Men då ingen åtgärd i och
för det i skrivelsen vidrörda ämnet kan ifrågakomma, så ansågs detta
icke böra lägga hinder i vägen för ledamöterna att öppet uttala sitt
högsta ogillande av alla dem, som nog småsinnade återtogo det en
gång beviljade påbrödet på riksdalern, så mycket mer fult, som man
i tryck funnit, att denna utgift troligen är bland dem, som utgöra
skälet för boktryckaren att höja priset på trycksakerna.
Ledamoten Rosander fann visserligen, att många av de ledamöter,
som yttrat sig, uttalat den allmänna tanken, men anhöll att få erinra
därom, att då konstförvantskapet har så talande skäl för ogillande
av principalernas småsinne, huru mycket rättvisare bör då icke klandret
drabba den man, som icke allenast är den förste oberoende, utan
dessutom den ende privilegierade boktryckaren i riket och således
ej har av nöden att hysa dagligt bekymmer för vare sig
sysselsättning åt personalen eller dess avlöning. När en sådan man —
ordförande i boktryckerisocieteten, där han bort lika varmt bevaka
arbetarnas bästa, som beredvilligt följa societetens småsinnade
propositioner — kan gå så långt, att han är den förste som begagnar
tillfället att sänka arbetarnas löner, då vore han enligt talarens
övertygelse den mest klandervärde, ty det hade vid detta tillfälle varit
hans skyldighet att inlösa det löfte, han gav då konstförvantskapet
till honom överlämnade hedersskänken. Han yttrade då, att som han
hittills gjort så ringa för konstförvantskapet, så skulle han i framtiden
så mycket mer uppbjuda sin förmåga att verka för dess bästa. Den
man, som så ringa aktar sitt offentligt givna löfte har därmed
förverkat den aktning han hittills åtnjutit av konstförvantskapet.
På ordförandens fråga om någon ytterligare hade något att anföra,
beslöt föreningen att instämma i Rosanders yttrande.
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
