Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löner och tariffrörelser - Boktryckaremötet den 15 jan. 1890
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara avlägsen, då förbundet inom sig räknar alla ordentliga typografer i Sverge.
Ty vet ännu en gång, mina herrar, det är de ordentliga typograferna med karaktär
och självförtroende som utgöra typografförbundets medlemmar. W. bad särskilt att
få tacka ordföranden för det sanningsord han uttalade, då han lät förstå, att de
arbetare, som ej äro med i typografförbundet, heller inga anspråk eller rättigheter ha
på att deras organiserade kamraters förtroendemän skola arbeta för deras
ekonomiska levnadsvillkors förbättring, och hade typograferna lika klart för sig denna
sanning, som ordföranden, skulle det icke dröja länge, innan varenda arbetare vore
med i organisationen. »Liberala idéerna», »fria avtalet». Det första hade arbetarna
ingen vinst på och det senare var en lögn. »Är du inte nöjd med det, kan du gå»,
säger kapitalet till arbetaren och han får sig en spark, ty kapitalistens profit är nu
den högsta lagen. Det veta ni ju själva; alla aktieägares huvudomsorg är och blir
den högsta möjliga ränta. Talet om det »fria avtalet» är nonsens. Det är endast
till för att försvaga arbetarnas sammanhållning, ett täcke för att inbilla arbetaren
att han har någonting att säga och för att kapitalets vinsthunger mera ostört kan
tillfredsställas. Som herrarna veta, stå emellertid icke typograferna lägst på
intelligensens vägnar; de börja därför mer och mer få klart för sig, i likhet med andra
arbetare, att en oc.h en förmå de ingenting — förenade förmå de allt. Jag ber till
slut å min sida att få ställa en fråga till ordföranden. Han sade att en styrelse ej
har rätt att representera andra än de som valt den. Med vilken rätt representerar
då statens styresmän, kommunens styresmän, riksdagsmännen t. ex. medborgare som
icke ha valt dem?
Ordföranden, Holm, var tillfredsställd med upplysningarna. Det ville sålunda,
när man tog bort fraserna, säga, att man hade en strejk i utsikt. Nå ja, var och
en visste väl då sin ställning. Vad han hört, hade ett visst inflytande på hans sätt
att besvara eller behandla förbundsstyrelsens framställning. Han skulle också för
sin del ha några anmärkningar att göra med hänsyn till senare delen i
Wilhelmssons anförande, men då det icke främjade ändamålet i afton, kunde det vara
detsamma.
Wilhelmsson ville nu inte fästa sig vid talet om »fraser»; så kunde ju alla
påståenden benämnas, och han ville för sin del icke försöka sig i några juridiska
spetsfundigheter, men då han kunde ana, att man sökte göra kapital i orätt riktning av
hans ord, bad han nu ytterligare få upprepa vad han sagt, att det är de bättre
arbetsgivarnas medgivanden som antagligen skulle läggas till grund för den tariff, som skulle
söka genomdrivas. Detta skulle ju vara till favör för de goda arbetsgivarna. Hur
man då kuude vrida det dit, att lian hade förebådat strejk hos de bättre boktryckarna,
var obegripligt. För övrigt hörde honom icke framtiden till; arbetarna veta nog
hädanefter vad de ha att göra, men det skall icke lyckas att förvrida hans ord och
mening.
Ivar Hæggström förklarade sig ha uppfattat Wilhelmssons ord så, att någon strejk
icke skulle äga rum hos de bättre arbetsgivarna. Hr H. uttalade därefter sitt stora
missnöje över tillvägagångssättet ined tarifförslaget. Han hade fått det, till och med
utan namn på själva cirkuläret, till sig skickat på samma sätt som man skickar
omkring priskuranter och dylikt, med en så hänsynslös fordran att i en så djupgående
fråga få svar innan den 1 december, mitt i den brådaste tiden, då hela officinen är
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
