- Project Runeberg -  Typografiska föreningen i Stockholm 1846-1926 : minnesskrift med anledning av åttioårsjubileet /
221

(1926) [MARC] [MARC] Author: Nils Wessel - Tema: Printing and typography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löner och tariffrörelser - Protest mot tidningarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nalernas skrivelser till principalerna varit avfattade i en pockande ton, men
osanningen i detta påstående bevisades därav att många av principalerna särskilt tackat
för den hövliga formen i skrivelsen. Talaren sökte vidare bevisa det obefogade i
flera andra uttalanden om lönerörelsen och tyckte särskilt att det var försmädligt
att få höra sådana uttryck som »kringflackande strejkarrangörer», som voro för lata
att arbeta, utan bara levde på andras bekostnad, då det ju vore allmänt bekant,
att just de personer, som haft ledningen 0111 hand, vore sådana som redan förut
voro ganska hårt betungade med arbete.

R. Holmstedt vände sig mot »Tidning för boktryckarkonst», soin sagt att det
fanns en mörk punkt i denna rörelse, och bestred befogenheten av detta yttrande.
Det hade tvärtom varit ett fult streck av typografförbundet, om det ej utsträckt
rörelsen till alla tryckerier.

J. E. Graf trodde att konkurrensen mellan boktryckerierna ej var så svår som
man skrek om. Det syntes för övrigt ej vara obilligt att få något högre avlöning,
sedan brödet blivit fördyrat. Var det väl för mycket att efter 20 års arbete få fem
procent högre betalning? Talaren slutade med att giva förbundet och
tariffkommissionen en mention honorable för deras handlingssätt samt föreslog en resolution,
densamma som sedan antogs i oförändrad form.

W. Öhman: Den tidning som svårast anfallit lönerörelsen, var just den som för
sex år sedan framhöll att om Sverge blott finge skyddstullar, så skulle arbetarnas
löner höjas, men nu skämdes den tidningen ej att kalla typograferna dagdrivare.
Tidningen i fråga kunde ej infria sitt givna löfte om bättre villkor för arbetarna
under det protektionistiska systemet, men typograferna skulle ej av utfallen från
sådana tidningar förtröttas i sitt arbete utan hålla tillsammans och söka hålla dem
stången. Talaren vände sig sedan mot en från Håkan Ohlsson i Lund i dagarna
utgiven broschyr. Mot alla dessa uttalanden måste man använda så skarpa uttryck
som möjligt, ty dessa uttalanden voro en svart lögn. De som önskade att
lönerörelsen skulle stupa, hoppades talaren skulle stupa själva först.

Sv. Linge inrangerade i första ledet bland motståndarna till lönerörelsen Svenska
Dagbladet, som gav så stora löften, blott de idéer, för vilka tidningen blivit uppsatt,
hunnit genomföras, d. v. s. då så många slantar som möjligt lockats ur småfolkets
fickor. Första resultatet av Svenska Dagbladets löften var att, så snart systemet
genomförts, nedsätta arbetarnas löner med 10 procent. Och huru voro de lokaler
där tidningen inrymde sina arbetare? Låga i tak, trånga och osunda, utan
ventilering, en riktig hundkoja; det var vad arbetarna skördade av protektionismen. I
samma tonart som Svenska Dagbladet hade även Stockholms Nyheter uttalat sig,
en tidning, vars redaktör ej handlat som en ärans man mot sina arbetare, då han
brutit ingångna överenskommelser. Det var dessa två sköna juveler som uppträtt
mot lönerörelsen; men gracerna voro tre, och den tredje härvidlag var Norén —
hr Norén i Göteborg. Behövde väl något mer sägas om honom? Även tidningen
Östgöten hade varit mot denna ökade avlöning; dess redaktör tyckte väl att det
var bättre att lägga ner sina pengar i vackra palats än bevilja arbetarna en skälig
avlöning. Han hade i en artikel varit mycket svår mot lönerörelsen; man skulle
ej trott Isidor Kjellberg om dylikt, men han har handlat så — och hedrat sig! I detta
yrke hade inkommit så mycket affärsmän, som ej bekymrade sig om att yrket drogs

221

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:30:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tyfis26/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free