Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löner och tariffrörelser - Sverges första lärlingstariff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERGES FÖRSTA
LÄRLINGSTARIF F
Frågan om ordnandet av lärlingsförliållandena har varit föremål för
de typografiska arbetarnas omsorger ända sedan 1752 års
boktryckerireglemente tillät boktryckarna att antaga hur många lärlingar de funno
med sin fördel förenligt. Som vi i det föregående sett, ha också
typograferna vid flerfaldiga tillfällen sökt att ernå inskränkning i
lärlingsantalet. Det har ju städse varit ett vitalintresse för de
typografiska arbetarna att hålla levnadsstandarden vid rimlig nivå genom att
hämma en alltför stark tillströmning till yrket.
För äldre tider är det knappast möjligt att erhålla tillförlitliga siffror
angående antalet utlärda och lärlingar i Stockholm. Den äldsta
uppgift vi lyckats få tag i är från 1801 och det året fanns det 46
konstförvanter och 45 lärlingar i Stockholm. Sedan dröjer det ända till
1845, innan någon ny uppgift föreligger. Det året fanns det 120
konstförvanter och 116 lärlingar, således i det närmaste lika många
av vardera slaget. Ar 1856, 13 år senare, är antalet utlärda 218 och
lärlingarnas antal 156, således 78 lärlingar på 100 utlärda. 1870
anslås de utlärdas antal till 523 och lärlingarnas till 221. (Härtill komma
21 kvinnliga sättare, som intogo ett slags mellanställning med lägre
betalning än de manliga.) 1875 funnos i Stockholm 422 utlärda och
284 lärlingar (pius 63 sättarinnor). 1883 var antalet utlärda 547 och
antalet lärlingar 240 (jämte 80 sättarinnor samt 194 manliga och 59
kvinnliga biträden). Ar 1902, då lärlingstariffen införts i Stockholm,
var antalet utlärda 918 och antalet lärlingar 134, således 15 lärlingar
på 100 utlärda. I landsorten ha förhållandena alltid varit sämre. Det
konstaterades exempelvis vid tiden för Svenska typografförbundets
tillkomst att det fanns landsortstryckerier som på en personal om 17
personer hade 16 lärlingar och en utlärd.
Både på första typografmötet 1883 och andra typografmötet 1886
gjordes uttalanden, att lärlingsantalet måtte ställas i rimlig proportion
till de utlärdas antal. Det var emellertid först vid Svenska
typografförbundets tredje möte, som hölls 1895 i Göteborg, som ett steg togs
för att omsätta orden i handling. Mötet tillsatte nämligen en kommitté
med uppdrag att framlägga förslag till en lärlingstariff.
Till ledamöter i denna kommitté utsåg förbundsmötet L. Chr. Nielsen,
Malmö, C. S. Johansson, Jönköping, Lars Andersson, Göteborg, E.
Andersson, Uppsala, och Sven Linge, Stockholm.
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
