Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löner och tariffrörelser - Typogr. fören. o. storstrejken 1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYPOGRAFISKA FÖRENINGEN OCH STORSTREJKEN 1909
År 1909 hade de svenska arbetsköparesammanslutningarna tydligen
föresatt sig att till varje pris söka få de svenska
arbetareorganisationerna på knä för att sedermera kunna föreskriva sina villkor. På
annat sätt än som medveten provokation kan man icke tolka
arbetsköpareföreningarnas tilltag att för ett par tre synnerligen obetydliga
konflikters skull proklamera successiv lockout för sammanlagt 163,000
arbetare. Först — den 5—12 juli — utkastades skrädderiarbetarna,
väg- och vattenbyggnadsarbetarna samt pappersmasseindustriens
arbetare, omkring 13,000 man. Därefter kom den 26 juli turen till
arbetarna i träsiiperierna och textilindustrien, tillsammans med de förra
50,000 arbetare. På samma gång tillkännagavs, att den 2 augusti
skulle järnbruksarbetarna, 30,000 man, utkastas och hjälpte icke detta
skulle så småningom lockouten omfatta alla de arbetare, omkring
163,000, som voro anställda hos arbetsgivareföreningens medlemmar.
Inför denna utmaning fanns för arbetarna ingenting annat att göra
än tillgripa storstrejken. Denna strid hade så länge legat i luften,
att den stora massan av de organiserade arbetarna ansågo den vara
något ödesbestämt, något som icke kunde avvändas, utan som måste
genomkämpas, utgången må bliva hur som helst.
Till följd härav utfärdade landsorganisationens representantskap den
27 juli en proklamation, i vilken alla arbetare, tillhörande
landsorganisationen, uppmanades att den 4 augusti nedlägga arbetet, detta dock
under förutsättning att arbetsköparnas hot om ytterligare utvidgning
av lockouten den 2 augusti bleve en verklighet.
Som var att vänta utvidgades lockouten den 2 augusti att omfatta
tillsammans 80,000 arbetare. Därmed var storstrejken oundviklig.
Från böljan hade landsorganisationens representantskap från
strejken undantagit sådana arbetsgrenar, som kunde ingripa alltför
störande på det borgerliga samhällets funktioner, såsom renhållnings-,
gas- och vattenledningsarbete samt skötseln av levande djur m. m.
Dessa undantag, som måhända kunde vara berättigade ur moralisk
synpunkt, torde dock ha inneburit ett felgrepp i taktiskt hänseende,
ty därigenom fingo de »skyddskårer», som på en mängd ställen
bildades, tillfälle att ägna sin speciella uppmärksamhet åt mer »renligt»
arbete, såsom spårvägs- och droskkörsel, vakthållning i banker etc.
i stället för att nödgas sysselsätta sig med exempelvis renhållnings-
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
