Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löner och tariffrörelser - Typogr. fören. o. storstrejken 1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbete, som icke torde vara så angenämt för de höga herrarna, då de
en liten tid »leka arbetare».
Undantagen jämte det onödigt långa varsel, som förflöt mellan
storstrejksproklamationen och strejkens utbrott, torde nog i sin mån ha
bidragit till att strejken fick så lång varaktighet. En annan
omständighet var att Sverge ännu icke nått den grad av industrialisering,
att en storstrejk av industriarbetare var i stånd att sätta hela
samhällsmaskineriet ur funktion; detta så mycket mera som den vid ett
sådant tillfälle allra viktigaste arbetargruppen, järnvägspersonalen, ej
kom att deltaga i strejken.
Vid storstrejkens utbrott den 4 augusti följdes parollen icke allenast
av de arbetare som tillhörde landsorganisationen, utan av flera
tiotusental oorganiserade. Till och med Svenska arbetareförbundet ansåg
sig i detta fall skyldigt att ställa sig solidariskt med de övriga
arbetarna, ehuru dess styrelse — enligt vad sedermera blivit upplyst, i
samråd med arbetsgivareföreningens styrelse — efter tre veckors
förlopp ansåg sig befogad att blåsa till återgång, en paroll, som dock
icke lyddes av alla dess medlemmar.
Enligt de av regeringen vid fyra olika tillfällen företagna räkningarna,
skulle de strejkandes antal ha uppgått till: 9 augusti 285,762, 18 augusti
284,418, 26 augusti 255,668 och 2 september till 239,855 strejkande.
Dessa siffror äro tydligen för lågt tilltagna och kommerskollegium
uppskattar också i den efteråt utgivna redogörelsen för storstrejken
de strejkandes antal till 300,000 vid den tidpunkt, då strejken
räknade det största antalet deltagare.
Att typografkåren skulle aktivt deltaga i den av landssekretariatet
påbjudna allmänna arbetsnedläggelsen, väntades av både vänner och
motståndare till densamma. Inom Typografiska föreningen syntes
meningen i stort sett luta åt den uppfattningen, att typograferna med
eller mot sin vilja komme att dragas in i striden. Dessutom gjorde
sig påtryckningar från alla håll gällande. Såväl från en mängd
förbundsavdelningar som från de övriga strejkande arbetarna riktades
energiska uppmaningar till förbundsstyrelsen att utgiva paroll om
typografförbundets deltagande i strejken. Flera avdelningar beslöto
på egen hand att nedlägga arbetet, utan att avbida förbundsstyrelsens
medgivande. Strejkmöte efter strejkmöte i landets olika delar antog
resolutioner, i vilka typografer och järnvägsmän uppmanades att sluta
16
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
