Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löner och tariffrörelser - Typogr. fören. o. storstrejken 1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boktryckareföreningens styrelse ansåg nämligen att nämnda avtal
vore brutet av såvål typografförbundet som ock av de dess enskilda
medlemmar, vilka deltagit i storstrejken. Mot dessa senare gjordes
gällande, med stöd av § 4 tariffernas gemensamma bestämmelser, att
avdrag med 50 procent av veckoförtjänsten för 14 dagar skulle ske
och av enahanda grund hade mot förbundet som sådant redan ett
50-tal firmor tillhörande boktryckareföreningen (29 i Stockholm och
1 i Lund) anhängiggjort rättegång.*)
I fråga om det av boktryckareföreningens styrelse dekreterade
50-procentavdraget nedlade förbundsstyrelsen sin protest och krävde att
organisationsstyrelserna, i enlighet med punkt 4 i överenskommelsen
av den 1 september, därom skulle förhandla innan åtgärden sattes
i verkställighet. Så blev ock fallet, men då någon enighet icke kunde
uppnås i saken, blev frågan i stället, enligt förbundsstyrelsens yrkande,
hänskjuten till tariffnämnden. Nämndens utslag blev visserligen att
arbetsgivarna ägde göra avdrag med 50 procent för bortovaron från
arbetet under tiden 10—25 augusti, men med undantag för de arbetare,
vilka av principalen blivit beviljade ledighet för nämnda tid eller
vilka icke hade fast anställning. Ävenså finge, för de arbetare, vilka
erhållit anmaning att, därest de ville ifrågakomma vid återbesättandet
av platserna, till viss dag anmäla sig, avdrag icke ske för tiden efter
ifrågavarande dag.
Tariffnämndens utslag blev sedermera fastställt av tariffredaktionen.
Det behöver väl knappast sägas, att storstrejken gav anledning till
ett fruktansvärt skall i tidningspressen. Om ord kunnat döda, skulle
säkerligen få svenska typografer varit vid liv några dagar efter
storstrejkens utbrott. Men det är lyckligtvis söijt för, som ordspråket
säger, att träden inte växa upp i himlen.
Det visade sig vid storstrejkens utbrott att tidningsägarna i
Stockholm sedan många år tillbaka arbetat på att ha en stab av
strejk-brytare till hands vid eventuell konflikt. Utom de ur arbetarnas egna
led, företrädesvis personer i s. k. förmansställning, som ställde sig till
förfogande, hade man värvat ett stort antal personer ur andra klasser,
militärer, journalister, ingenjörer, professionella förbrytare m. fi., i
allmänhet tillhörande det människomateriel, varur längre fram i tiden
*) För denna rättegång redogöres utförligt i Svenska typografernas historia, del I,
sid. 363—380.
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
