Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löner och tariffrörelser - Dagen efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlare utsågos Eduard Wiberg, Emil Söderström, Ernst Andersson
och Aron Olsen.
Innan de egentliga förhandlingarna började hade förbundets
representanter att taga del av boktryckareföreningens förslag till
garantibestämmelser. Vid granskningen av dessa visade det sig emellertid,
att boktryckareföreningen begärde att säkerställandet endast skulle
ske från förbundets sida. Förbundets representanter ställde sig
bestämt avvisande till ett dylikt förslag och betonade, att enda
förutsättningen för att en dylik överenskommelse skulle komma till stånd
vore, att båda organisationerna betraktades såsom fullt jämställda
parter.
Med förbigående tillsvidare av garantifrågan upptogs emellertid
under fil. d:r Gunnar Huss’ ordförandeskap tariffrågan till
realbehand-ling. Den 4 maj hade nämligen boktryckareföreningens
tariffkom-mitterade under ledning av C. Ramström överlämnat sitt förslag till
ny tariff. Detta skilde sig i många avseenden från det förut gällande
avtalet. Sålunda föreslogs införandet av timlön i stället för veckolön
för fast avlönade arbetare. Med avseende på ordinarie arbetstidens
längd föreslogs ingen förändring, men det begärdes att, i händelse av
arbetsbrist, arbetsköparen skulle kunna förkorta arbetstiden,
naturligtvis med indragning av den bestämda timlönen. Vidare begärdes
att timlönen skulle kunna utgå med lägre belopp åt arbetare, som
genom ålderdom, sjuklighet eller annan orsak voro mindre
arbetsföra. Samma graderade löneskala, som gällt för civilsättare,
begärdes även för tidnings- och maskinsättare. Maskinsättaretariffen
hade i övrigt undergått en genomgripande stympning. Där funnos
icke kvar några andra bestämmelser än att maskinsättare skulle
vara skyldig prestera å linotypemaskin 6,500, å monolinemaskin 5,500
samt å typographmaskin 4,500 bokstäver korrigerad sats pr timme
såsom minimum, då full tillgång till manuskript funnes samt att
maskinsättare skulle vara fullt kunnig i maskinens skötsel. I konsekvens
härmed var den passus slopad, som bestämde att endast utlärda
handsättare finge användas som maskinsättare. Lönebestämmelserna
för formatpåläggare, reviderare och buntmakare ävensom för
korrektur-avdragare på tidningarna voro slopade. Bestämmelserna om extra
ersättning åt tryckare, som sköta två pressar, iläggningsapparat,
falsmaskin eller motor, voro slopade. Väntpengar åt beräkningssättare
föreslogos skola bortfalla. Den ordinarie arbetstiden skulle kunna
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
