Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löner och tariffrörelser - Tariffrörelsen 1914 och därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya dyrtidsöverenskommelsen skulle gälla från 1 april till
1 oktober 1918, dock med det tillägget, att för mars månad 1918
skulle utgå ett tillägg av 25 procent på dyrtidstillägget enligt förut
gällande bestämmelser.
I anslutning till överenskommelsen gjordes det villkoret gällande,
att alla uppsägningar, som ännu icke trätt i verkställighet, från båda
parterna skulle betraktas som annullerade, såvida vederbörande icke
redan träffat avtal om ny anställning.
Överenskommelsen hade träffats med en månads uppsägning och
det i augusti månad sammanträdande förbundsmötet beslöt enhälligt,
att dyrtidsöverenskommelsen skulle uppsägas den 1 september.
De förhandlingar som nu följde i syfte att åvägabringa ett nytt
dyrtidsavtal voro både långa och segslitna. Förhandlingarna avbrötos
ett par gånger och slutligen måste förlikningsmannen ingripa. Genom
dennes förmedling antogo parterna ett förslag, som bestämde att högsta
dyrtidstillägget i klass 1 skulle utgå med 50 kr., i klass 2 med 28,
i klass 3 med 26, i klass 4 med 24 och i klass 5 med 23 kronor pr
vecka. Till beräkningssättare skulle utöver ovannämnda fasta
dyrtidstillägg utgå ett tillägg av 20 procent på grundpriset för slätsättning,
d. v. s. all sättning, som ej kunde betraktas som fördelaktig («fortel«).
Därjämte skulle gällande familjetillägg utgå oförändrat.
Överenskommelsen fastställdes att gälla från den 1 oktober 1918 till den 15
februari 1919.
Då detta förslag utsändes till omröstning, visade det sig att det icke
tillfredsställde medlemmarna i samma grad som tidigare
överenskommelser. Majoriteten blev nämligen ytterst knapp, eller 1,316 ja mot
1,143 nej.
Levnadskostnaderna fortforo att stiga och i god tid före
överenskommelsens utgång den 15 februari 1919 började förhandlingarna om
en ny dyrtidsöverenskommelse. I enlighet med gammal tradition inom
facket blev överenskommelsen icke heller denna gång träffad förrän
i sista minuten, eller den 15 februari.
Förbundsstyrelsen hade till underhandlare utsett Eduard Wiberg,
Harald Hagberg, William Stiller och Emil Söderström, varjämte
Typografiska föreningen i Stockholm begärt och erhållit en särskild
representant i underhandlingskommittén, nämligen Sigvard Cruse. Enligt
den nya överenskommelsen tillerkändes samtliga utlärda yrkesarbetare
i hela landet en förhöjning på det förut gällande dyrtidstillägget av
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
