Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härinne rådande; trädet måste derföre vara kallare än stapeln.
Låtom oss se! Såsnart trädstycket berör stapeln, rör sig nålens
röda ända från Er mot mig; beröringen har alltså afkylt
instrumentet. Jag gnider nu försigtigt stapelns yta med trädet
— försigtigt, ty instrumentet måste varsamt behandlas — och
I sen, hvad som inträffar. Nålen går nu ända upp till 90° i
en rigtning, motsatt den förra.
Detta försök äfvensom de följande, hvilka ådagalägga
värmets utveckling genom mekaniska medel, äro för oss detsamma
som en skolgosses första öfningar äro för honom. För att
inprägla i minnet och fullkomligt uppfatta dem, måste vi
upprepa och förändra dem på många sätt. Här är ett slätt
messingsstycke, fästadt vid en kork, hvilken tjenar som handtag
och skyddar metallen från all beröring med min varma hand.
Jag berör stapeln med metallen; nålen rör sig och visar köld.
Nu gnider jag messingen mot denna kalla trädbit och håller
den derpå åter mot apparaten. Den har nu blifvit så varm,
att om den finge förblifva i beröring med instrumentet, skulle
den utvecklade elektriska strömmen kasta nålen häftigt mot
glimmerbladen och sannolikt förändra dess magnetism. I sen,
hvilket starkt utslag ett enda ögonblicks beröring åstadkommer.
Ofta nog har jag som skolgosse bränt handen på en
messingsknapp, som jag gnidit häftigt mot skolbänken.
Här är en rakknif, afkyld genom beröring med is; jag
drar den på en brynsten utan olja, liksom för att slipa den.
Derpå sätter jag stålbladet mot stapeln; nyss var det kallt, nu
är det varmt. Jag tager vidare denna knif, gnider den mot ett
bräde och håller den mot stapeln; den visar sig varm. Jag
sågar itu detta kalla trädstycke med detta kalla sågblad, och
pröfvar först trädet, och derefter — sedan galvanometernålen
åter inställt sig på nollpunkten — sågbladet på vanligt sätt;
samma resultat för både det ena och det andra. Dessa äro de
enklaste och vanligaste exemplen på värmets utveckling genom
gnidning eller friktion; just derföre har jag valt dem. Så
obetydliga de än äro, bära de vittnesbörd om en lag, som
beherrskar universum.
Vi skola nu få se, att värme utvecklas genom tryck. Här
är ett stycke furuträd, som blifvit afkyldt under detta rums
temperatur och vid beröring med stapeln förorsakar ett utslag
i köldrigtningen. Jag lägger in det i en liten hydraulisk press
och ger det en dugtig kläm. Bringas det derefter i beröring
med stapeln, angifver galvanometern, att det blifvit varmt
genom pressningen. Sak samma inträffar, om denna blyklump
sättes in i pressen och plattryckes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
