- Project Runeberg -  Värmet betraktadt såsom rörelse /
20

(1879) [MARC] Author: John Tyndall Translator: Carl Fabian Emanuel Björling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

luften inuti röret var något varmare än den yttre. Vi skola
nu låta denna luft utföra ett arbete; vi skola sätta pumpen i
gång; den tömmer pumpstöflarne, och tennrörets inneslutna luft
drifves då genast ut i dessa genom sin egen spänstighet. Detta
är det arbete, som den skall utföra, och så snart detta sker,
skolen I få se, att galvanometernålen, som nu angifver värme,
går ned till nollpunkten och derpå ända till 90° på den
motsatta sidan. Nu bär det af, och I sen resultatet; nålen rör sig,
som förutsagdt var, och dess utslag i köldrigtningen hämmas först
genom dess stöt mot glimmerbladen.

Tre pumpslag voro tillräckliga att afkyla röret så mycket,
att nålen gick till 90°[1]; den återvänder nu så småningom till
nollpunkten. Vi hafva dock ej tid att vänta, tills den af sig
sjelf hunnit dit; medan den ännu befinner sig ett godt stycke
på köldsidan, öppnar jag denna kran; luften rusar in i röret igen,
och dess atomer törna som projektiler mot insidan. Deras
mekaniska rörelse upphäfves dervid, värme bildas, och detta värme
är tillräckligt att upphetta röret så, att nålen genast går ned
till 0° och ett godt stycke upp på andra sidan[2].

Jag vill nu fästa Er uppmärksamhet på en vigtig
omständighet, som står i sammanhang med denna luftens afkylning
genom förtunning. På luftpumpens tallrik står en stor
glasklocka R, ”recipienten” (bild 13), fylld med samma slags luft
som detta rum. Densamma innehåller, likasom hvarje annan
luft, som ej blifvit genom särskilda medel uttorkad, en del
vattenånga, hvilken är såsom sådan fullkomligt osynlig. En viss
värmegrad är nödvändig för att bibehålla ångan i detta
tillstånd; afkyles luften derunder, kondenseras ångan
ögonblickligen och bildar ett synligt moln eller töcken. Ett dylikt —
hvilket, väl till märkandes, ej är ånga, utan flytande vatten i
ytterst finfördeladt tillstånd — kommer att bilda sig inom
glasklockan, då luften utpumpas derur; och för att göra detta
fullt synligt för Er allesammans, äro åtta små gaslågor
anordnade i en halfcirkel omkring klockan. Enhvar af Er kan se
någon eller några af dessa lågor tvärsigenom glaset; och
såsnart töcknet bildar sig, röjer den dunkelhet, som det
förorsakar, genast dess närvaro. Nu pumpar jag hastigt, och några


[1] Den i detta försök använda galvanometern var utomordentligt
känslig.
[2] I detta försök var, såsom redan är antydt, rörets bugtiga yta
endast längsefter en linie i beröring med stapeln, och värmet måste
fortplanta sig från den inneslutna luften genom tennet för att verka
på instrumentet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tyndall/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free