Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbunden dermed genom en metalltråd, sitter en liten
reflekterande pyramid M (bild 14), bestående af fyra trekantiga
spegelglasbitar; både slanten och reflektorn hänga på en hårdt
tvinnad tråd, som snor upp sig sjelf, såsnart den tyngd, den
uppbär, lemnas fri. En stark ljusstråle får falla på pyramiden;
den reflekteras, och såsnart speglarne vrida sig, sen I dessa
långa ljusstrimmor röra sig genom den dammiga luften härinne.
Yi låta denna rörelse långsamt begynna. Ljusstrålen går
genom rummet och faller på dess hvita vägg. Börjar
reflektorn vrida sig, börjar ock ljusfläcken att — ännu helt långsamt
— vandra kring väggarne. Men dess hastighet ökas, och nu
kunnen I ej längre se någon begränsad fläck, utan i dess ställe
ett sammanhängande ljusband af öfver tjugu fots diameter
rundtomkring rummet. På ett tecken af mig framsläppes nu den
elektriska strömmen. I sen resultatet: silfverslanten har genom
magnetens verkan blifvit liksom träffad af blixten; bandet
försvinner plötsligt, och I sen liksom förut blott en hvit fläck på
väggen. Märken, huru den dallrar; det är trådens torsion, som
kämpar med den osynlige, hemlighetsfulle motståndaren och
dervid frambringar denna rörelse. Det är samma slags strid, som
om slanten blifvit plötsligt nedsänkt i sirap. Afbrytes åter
strömmen, försvinner denna egendomliga seghet i trakten mellan
magnetens poler; systemet börjar rotera som förut, ljusfläckens
rörelse blir allt hastigare, och här hafva vi åter det lysande
bandet. Ännu ett tecken af mig; ljusstrålarne stadna och
bandet försvinner.
Med min hancls kraft kan jag öfvervinna detta motstånd
och vrida slanten; men härtill åtgår ett visst arbete. Detta
förvandlas till värme; vrides slanten med våld omkring, blir den
upphettad. Många bland Er torde känna till Faradays stora
upptäckt, att elektriska strömmar utvecklas, om en elektrisk
ledare sättes i rörelse mellan en magnets poler. Här hafva vi
dessa strömmar, och de äro mägtiga att uppvärma metallen.
Men hvad äro de i sig sjelfva? I hvilken relation stå de till
detta rum mellan de magnetiska polerna och till den
muskelstyrka, som förbrukas till deras utvecklande? Vi veta det icke
ännu, men skola tvifvelsutan småningom erfara det. Det
förminskar ej det ringaste intresset af det nu ifrågavarande
försöket, att min arms muskelkraft uppträder, innan den blir värme,
förut i en annan form — i form af elektricitet. Resultatet blir
i alla fall detsamma; det tillsist frambragta värmet är noga
eqvivalent med den kraft, som användes till att röra metallen
inom det magnetiska området.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
