- Project Runeberg -  Värmet betraktadt såsom rörelse /
27

(1879) [MARC] Author: John Tyndall Translator: Carl Fabian Emanuel Björling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

A vi benämna den här alltjemt en "värme-enhet" — är

fika mTd den som utvecklas af en vigt om ett skålpund nar
denna faller från en höjd af 1426 fot till jorden Och
om-St är en värme-enhet, om den användes mekamskt tükack^

2 att lyfta ett skålpund 1426 fot högt, eller ock ™

fot Man har infört benämningen "skålpundfot" for att hel
kort beteckna det arbete, som erfordras för att lyfta en vigt
af ett skålpund , till en fots höjd, och uttrycker nämnda resultat
helt kort dermed, att "1426 skålpundfot utgöra värmets
mekaniska eqvivalent *)".

För att riktigt förtydliga för Er den vàrme-eflekt, som
utvecklas af en fallande kropp, skall jag nu låta en blykula falla
ned från taket i detta rum till golfvet. Att kulan är i detta
ögonblick något kallare än luften härinne, visas lätt genom att
beröra stapeln dermed; galvanometernålens utslag angifver köld.
På golfvet ligger en jernskifva för att mottaga stöten; äfven
den är något kallare än luften. I öfre våningen står min
assistent och hissar upp kulan efter hvarje fall medelst detta snöre;
han skall hvarken sjelf röra den eller låta den komma i
beröring med någonting annat. Nu slår kulan ned på jernskifvan.
En enda stöt. utvecklar naturligtvis högst obetydligt värme,
eftersom höjden är så liten; vi låta derföre kulan hissas upp igen
och falla 3 eller 4 gånger å rad. Detta var nu den fjerde
stöten. Jag berör åter stapeln med kulan, och nålens utslå

2 i

*) Är 1843 inlemnades till Videnskabernes Selskab i Köpenhamn
en afhandling af en dansk naturforskare Uolding. Redan vid denna
tid sökte han att bestämma den värmemängd, som utvecklades genom
åtskilliga metallers friktion mot hvarandra eller mot andra kroppar,
samt det belopp af mekaniskt arbete, som åtgick för dess
frambringande. I en, af honom sjelf meddelad, redogörelse för dessa
undersökningar (Phil. Mag. vol. XXVII, s. 56) angifver han såsom resultat
af sina nära 200 försök, att den utvecklade värraemängden alltid är
proportionel mot det förlorade arbetet. Han fann den ofvannämnda
ekvivalenten vara 1179 skålpundfot. Colding utgår från den grundsats,
att som naturkrafterna äro andliga och immateriela, — väsen, om
hvilka vi erhalla kunskap endast genom deras herravälde öfrer
naturen — måste de vara öfverlägsna allt materielt i verlden: och som

MA? nTl1’-, ’ att d? endast är &enom dem, som den visdom, vi
skada och beundra i naturen, uttrycker sig, måste dessa makter
uppenbarligen sta i något samband med sjelfva den andlig immateriela

Mt"melÄelfallÄ SOm .st-we>- hela naturen i dfss XckUnL
°„m sf. al fallet, kunna vi omöjligen tänka oss des*a kräftor ^

PÄSIÄ^-H11^ ,uåste betraktas som nå-

kuLtion af ingentin^ miüdre än"^ att T"

asfi sé sr- sä

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tyndall/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free