- Project Runeberg -  Värmet betraktadt såsom rörelse /
36

(1879) [MARC] Author: John Tyndall Translator: Carl Fabian Emanuel Björling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

36

att vi skulle kunna se dem; det är tanke- och
föreställningsförmågan, som härvidlag måste komma oss till hjelp.

Är det fråga om fasta kroppar, hvilkas molekuler stadigt
sammanhållas af kohesionen, måsten I föreställa Er, att dessa
likväl kunna dallra eller vibrera inom vissa gränser, att de
kunna oscillera fram och tillbaka, och att, ju mera värme vi
meddela kroppen eller ju större belopp af mekanisk kraft vi
tillföra densamme medelst stöt, sammantryckning eller gnidning,
desto större blir ock molekulernas hastighet och storleken af
deras utslag.

Ingenting är nu naturligare, än att dessa sålunda
vibrerande partiklar, hvilka tyckas alltjemt söka större utrymme för
sin rörelse, skola tränga hvarandra åtskils och sålunda
förorsaka en utvidgning af hela kroppen. Sådan är ock efter regeln
följden af kroppars uppvärmning: deras volym ökas. I)e få
skenbara undantag från denna regel, som förekomma, skola vi
längre fram undersöka. Kohesionskraften håller alltså
partiklarne tillsammans, värmet söker aflägsna dem från hvarandra;
af striden mellan båda beror kroppens molekular-byggnad. Låt
alltmera värme tillföras honom; hvarje förökning deraf drifver
partiklarne längre från hvarandra; men kohesionen, liksom hvarje
annan af oss känd art af kraft,, verkar allt svagare, i den mån
mellanrummen ökas mellan de partiklar, i hvilka den har sitt
säte. I den mån värmet tillväxer, blir alltså dess motståndare
allt svagare, tills partiklarne omsider såtillvida befrias ur
kohe-sionens fångenskap, att de kunna ej blott svänga fram och
tillbaka å ömse sidor om ett visst läge, utan ock rulla eller glida
omkring hvarandra. Ännu är kohesionen ej upphäfd, ty
afstånden mellan molekulerna ändras ej utan motstånd, men den är
såtillvida modifierad, att de kunna utföra sidorörelser öfver sina
närmaste grannar. Detta är materiens flytande tillstånd.

I den flytande kroppens inre är nu hvarje atoms rörelse
begränsad af de närmast omgifvande. Men fortsätta vi att
tillföra värme, brista kohesionens sista fjättrar, och partiklarne
flyga ifrån hvarandra under form af ångblåsor. Är derjemte
någon af vätskans gränsytor fri, d. v. s. icke i beröring med
någon fast eller flytande kropp, är det ju helt naturligt, att
några af de dallrande molekulerna vid denna yta skola slungas
bort från vätskan och flyga med en viss hastighet genom
rymden. Materien, sålunda befriad frän kohesionens inflytande,
befinner sig i ång- eller gas-form.

Min mening är nu att göra Er förtrogna med begreppet
om atomrörelse i allmänhet. Jag har talat om molekulernas
vibration såsom orsak till kropparnes utvidgning; somlige hafva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tyndall/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free