Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
ningen, och det sammandrages. Nu försiggår emedlertid denna
sammandragning mycket långsamt, och snart afstadnar den
alldeles. En långsam rörelse börjar i motsatt rigtning, och nu
utvidgar sig vätskan alldeles tydligt. Jag rör om
köldblandningen, kallare delar deraf bringas sålunda i beröring med
kolfven, och desto hastigare utvidgas vätskan. Vi se här naturen
stadna i sitt vanliga lopp och alldeles förändra sina vanor.
Händelsen är verkligen, att vattnet vid afkylning alltjemt
sammandrager sig, tills det uppnått -f- 4°. Här är punkten för dess
största täthet; härifrån och nedåt, till fryspunkten, utvidgar det
sig, och just vid dess förvandling till is blir utvidgningen
plötslig och ganska betydlig. Isen flyter ju, som vi veta, på vattnet;
ämnets täthet minskas genom volymens förstoring.
Uppvärma vi nu kolfven, sker naturligtvis förändringen i
motsatt rigtning; pelaren faller, vittnande dermed om vätskans
sammandragning. Efter en liten stunds förlopp upphör denna,
och en fortfarande utvidgning börjar.
Den kraft, hvarmed dessa molekular-förändringar försiggå,
är nära nog oemotståndlig. Vanligtvis ega de rum under sådana
förhållanden, att vi ej äro i tillfälle att rigtigt iakttaga denna
kraft. Men se här ett exempel!
En del vatten är inneslutet i denna jernflaska, hvars
väggar äro fullt en halftum tjocka; den är alldeles fylld af vätskan
och tillsluten medelst en i dess hals fast sittande skruf. Här
är en annan dylik, tillredd på samma sätt; jag ställer båda i
detta kopparkärl och omger dem med en köldblandning. De
afsvalna småningom, och på samma gång närmar sig det
inneslutna vattnet till punkten för sin största täthet; i detta
ögonblick fyller det helt säkert ej fullkomligt flaskorna, utan lemnar
ett litet tomrum inuti hvardera. Men snart upphör denna
sammandragning, och utvidgning börjar; tomrummet blir fyldt, och
vattnet börjar antaga fast form; dervid kräfver det större
utrymme, hvilket det styfva jernet ej vill gifva. Men dess
styfhet är maktlös gentemot atomkrafterna. Dessa atomer äro
förklädda jättar, och det ljud, I nu hören, tillkännager, att den
ena flaskan sprängdes af de kristalliserande molekulerna. Nu
gjorde den andra på samma sätt, och här äro bitarne af båda,
visande Er såväl deras tjocklek, som styrkan af den makt,
hvilken krossat dem.
I kunnen nu lätt förstå köldens inverkan på
vattenledningsrören i Edra hus. Se här en hel mängd dylika rörstycken, alla
söndersprängda! Man upptäcker skadan, först då tövädret
börjar, men den har i sjelfva verket tillfogats redan förut, af frosten;
Tyndall, Värmet. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
