- Project Runeberg -  Värmet betraktadt såsom rörelse /
59

(1879) [MARC] Author: John Tyndall Translator: Carl Fabian Emanuel Björling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

59

KAP. IY.

Trevelyans vackla. — Göres rullande kulor. — Tryckets inflytande på
smältpunkten. — Isens smältning genom tryck. — Dess
sönderdelning genom värmestrålar. — Flytande blommor med
centralfläck. — Mekaniska egendomligheter hos vatten, befriadt från
luft. — Vätskors kokpunkt; omständigheter, som derpå inverka.
— Värmets förvandling till arbete i ångmaskinen. — Islands
heta källor.

Innan jag lemnar frågan om kroppars utvidgning, vill jag
visa Er ett experiment, som på ett särdeles egendomligt sätt
ådagalägger värmets förvandling i mekanisk rörelse. Den
ifrågavarande företeelsen iakttogs först af en Hr Schwartz vid ett
bergverk i Sachsen. Man hade smält en del silfver och utgjutit
det på ett städ för att påskynda afkylningen. Kort derefter
hördes ett sällsamt surrande ljud i bela rummet, och man fann
omsider, att det kom från det heta silfret, som låg och dallrade
på städet. Många år efteråt råkade en Mr Arthur Trevelyan
att begagna ett varmt lödjern och lade det händelsevis på ett
stycke bly. En stund derefter fästades hans uppmärksamhet af
ett egendomligt ljud, som utgick från lödjernet; likasom Schwartz’
silfver, var det försatt i dallring. Trevelyan gjorde saken till
föremål för en särdeles intressant undersökning; ban bestämde
den lämpligaste formen på "vacklan", såsom den vibrerande
kroppen nuförtiden kallas, och instrumentet benämnes numera i hela
Europa efter honom. Frågan har sedermera undersökts äfven
af Forbes, Seebeck, Faraday, Sondhaus och mig; för vår
kunskap derom hafva vi emedlertid mest att tacka Trevelyan och
Seebeck.

Längden A C (bild 26) af denna messingsvackla är 5,
bredden AB halfannan tum; handtaget, som slutar med knappen F,

Bild 26.

är 9 tum långt. Längsefter baksidan går en fåra; vacklans
tvärgenomskärning synes i M. Vi uppvärma den till något
öfver 100° och lägga den på ett litet stöd af bly, med knappen
hvilande på bordet. I hören ett tydligt, tätt upprepadt knackande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tyndall/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free