Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
66
Vare sig i fast, flytande eller gasformigt tillstånd, är
vattnet ett af de märkvärdigaste ämnen i naturen. Låtom oss
betrakta det litet noggrannare! Vid hvarje temperatur olvan 0°
är värmerörelsen tillräcklig att hindra dess molekuler från fast
förbindelse; men vid nämnda gradtal är denna rörelse så
minskad, att molekulerna börja gripa tag i hvarandra och bilda en
fast kropp. Men denna förbindelse är strängt lagbunden. För
många bland Er synes kanske ett isstycke ej erbjuda mera
skönhet och intresse än ett stycke glas; men i verkligheten
förhåller det förra sig till det sednare, som ett oratorium af Händel
till skrålet på ett marknadstorg. Isen är musik, glaset är
oväsen; isen är ordning, glaset förvirring. I det sednare bilda
molekulerna en outredbar, trasslig härfva; i den förre
sammanflätas de till en symmetrisk väfnad, hvars konstfulla
sammansättning jag nu vill visa Er.
Huru skall jag då dissekera isen? I solstrålen — eller, i
brist deraf, i strålen från vår elektriska lampa — hafva vi en
anatom, fullt vuxen uppgiften. Jag borttager nu det ämne,
genom hvilket strålen "sållades" i vårt sista försök, och sänder
den direkte från lampan in genom ett genomskinligt isstycke.
Den skall plocka ned hela kristallbyggnaden bit för bit, lika
tyst och ordentligt som molekularkrafterna engång förde den upp.
En skifva af is, 5 tum i qvadrat och 1 tum tjock, står nu
framför lampan, hvars strålar gå derigenom. Jemför strålen
fore dess inträde i isen och efter utträdandet derur; ögat
varsnar ingen skilnad, ty ljuset är ej märkbart förminskadt. Annat
är förhållandet med värmet; i afseende derpå är strålen
ojemförligt kraftigare förut än efteråt. En del deraf har nemligen
blifvit qvarhållen i isen, och denna del är just vår arbetande
anatom. Jag ställer nu en lins framför isstycket och kastar en
förstorad bild deraf på skärmen. Betrakten den (bild 33)! Här
är en stjerna och här en annan; allt efter som arbetet fortgår,
synes isen upplösa sig i stjernor, af hvilka enhvar har sex
strålar och liknar en skön sexbladig blomma. Flyttas linsén fram
och tillbaka, komma nya stjernor fram; då arbetet skrider framåt,
blifva blommornas blad sågade i kanterna och breda sig ut likt
ormbunksblad på skärmen. Få bland Er hafva väl anat, att så
mycken skönhet var förborgad i en simpel isbit. Och liuru
slösande är då ej Naturen, som arbetar så hela verlden igenom!
Hvarje atom af den fasta brygga, som betäcker Nordens frusna
sjöar, har blifvit lagd på sin plats enligt denna lag.
Jag vill fästa Er uppmärksamhet på tvenne, i sammanhang
med detta försök stående omständigheter, båda skenbart
obetydliga, men af stort intresse. I sen nu dessa blommor i genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
