Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
kroppar utdrifvas dervid ur detsamma. Smälta vi-således ett
stycke ren is under sådana omständigheter, att luften ej kan få
tillträde dertill, erhålla vi vatten af största möjliga
kohesions-kraft, och detsamma måste vid upphettning visa de verkningar,
jag nyss omtalat. Faraday har ådagalagt detta; han smälte is
under terpentinolja och fann, att den sålunda erhållna vätskan
kunde upphettas betydligt öfver 100°, men att dess uppkokning
då också försiggick med nästan explosiv våldsamhet. Låtom oss
tillämpa dessa fakta på våra sexbladiga isblommor med deras lilla
centralfläck; äfven de bildas på ett ställe, dit luften ej kan
komma. Tanken Er en dylik blomma utvecklas och gradvis
tilltaga i storlek. Vattnets kohesion är så stark, att det drager
väggarne af sitt lilla rum tillsammans och förstorar tillochmed
sin egen volym heldre än att gifva plats. Men då cellen växer,
blir tillsist det rum, som vätskan sträfvar att utfylla, allt för
stort för densamma; den brister då sönder med en hörbar knäpp,
och ett tomrum bildas.
Och slutligen ännu ett hithörande exempel! Det är
märkligt nog, att många lokomotiv hafva exploderat just i det
ögonblick, då de skulle lemna en plats, der de stått stilla en stund,
och just då lokomotivföraren släppte på ångan. Nu förhåller
det sig ock så, att om en ångpannas vatten kokat tillräckligt
länge för att utdrifva den deri upplösta luften, så eger den
sålunda bildade vätskan i högre eller lägre grad den förökade
kohesionskraft, om hvilken jag talat. Åtminstone är det
tänkbart, att ett öfverskott af hetta kunnat samla sig i pannan
under lokomotivets stillastående, och har detta väl skett, så
blir nog följden af ångans påsläppande en plötslig sprängning
af vattenmolekulernas sammanhang, och att ånga med
explosivkraft ögonblickligen bildas. Jag säger icke bestämdt, att detta
är händelsen, men hvem kan väl å andra sidan bestämdt
förneka det? Visst är, att vi här hafva att göra med en kraft,
som under gynsamma — eller, rättare sagdt, ogynsamma —
omständigheter nog förmår frambringa den verkan, hvarom
fråga är.
Tillför man vattnet värme eller m. a. o. rörelse, blir
följden den, att dess partiklar flyga bort från ytan i städse ökadt
antal. Man närmar sig omsider hvad som kallas vätskans
kokpunkt, der förvandlingen till gasform försiggår ej blott på den
fria ytan, utan isynnerhet just vid kärlets botten, der hettan
meddelas. Kokar vattnet i en glasbägare, synes ångan uppstiga
från bottnen mot ytan, der den ofta dröjer några ögonblick,
omgifven af en kupolformad vätskehinna. ’ För att dessa
ångbubblor skola kunna bildas, måste vissa motståndskrafter öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
