Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
86
Platina............ 0,0329
Qvicksilfver......... 0,0333
Rhodium...........O.osso
Selen............. 0,0827
Silfver............0,05?o
Svafvel (nativt).......0,1776
(nyss smält) . . . .0,2026
Tellur.............°’ü474
Tenn.............°>0562
Thallium . . •........ 0,0336
Vatten............l.ooso
Vismut............ 0,0308
Volfram............ 0,0334
Zink.............. 0.0955.
En enda blick på denna tabell förklarar det i sista
försöket iakttagna fenomenet; som man ser, aftaga jernets, kopparns
tennets, blyets och vismutens motsvarande tal i ordning efter
hvarandra. Vattnets tal är det största af alla.
Benämningarne "värme-kapacitet," "specifikt eller egentligt
värme," som man fordom tillade dessa talvärden, må fortfarande
bibehållas, ehuru vi naturligtvis numera allsicke förklara saken
på samma sätt som då, eller som det större eller mindre belopp
af "caloricum," hvilket finnes magasineradt mellan atomerna. Det
må ock anmärkas, att en kropps specifika värme är i det
närmaste omvändt proportionel mot dess atomvigt, eller m. a. o.
att produkten af båda är i det närmaste konstant; en följd af
det nyss anmärkta förhållandet, att de lättare atomerna ersätta
genom större hastighet sin underlägsenhet i massa.
Jag har mer än en gång påpekat, att de krafter, som äro
verksamma i denna atomrörelse, detta inre arbete, äro rentaf
oerhörda efter vår vanliga mekaniska måttstock. Upphettas ett
skålpund jern från frys- till kok-punkten, utvidgar det sig med
jjj af den volym, det egde vid den förra temperaturen; en
tillökning. som ej af det skarpaste öga kan upptäckas. Och
likväl fordras för att meddela dess atomer den motsvarande
rörelsen och flytta dem det obetydliga stycke, som är i fråga, ett
kraftbelopp, som skulle höja ungefär 180 centner en fot högt.
Tyngdens kraft är nästan försvinnande i jemförelse med dessa
molekularkrafter; jordens dragning på jernskålpundet i dess
helhet är ett intet mot dess egna atomers inbördes attraktion.
Vattnet erbjuder ett ännu märkvärdigare exempel. Vid
+ 4° har det, som vi veta, sin största täthet; å båda sidor om
denna temperatur utvidgas det. Antag, att ett skålpund deraf
upphettas från + 3»° till +41°, d. v. s. en hel grad; det
utvidgas dervid icke, molekulernas centra hafva således ej kunnat
aflägsnas från hvarandra — och likväl har ju ett arbete af 1426
skålpundfot meddelats detsamma. Det inre arbete, som här
förrättats, har tvifvelsutan bestått i någon vridning af
vatten-mole-kulerna; det har skilt deras attraherande poler genom någon
roterande eller tangentiel rörelse, men lemnat deras centra på
hka stora inbördes afstånd vid början och vid slutet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>