Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
94
stigande ångan kondenseras genast af kölden, ny ånga
utvecklas derför genast, och sålunda afkyles vätskan oupphörligt. Om
15—20 minuter har den förvandlats till en iskaka. Se här en
sådan, som bildat sig i en annan dylik apparat, hvilken för en
halftimme sedan sattes i verksamhet,
Men det mest slående exempel på värmets förvandling till
latent lemnas dock af den kropp, som jag har innesluten i denna
starka jernflaska. Denna kropp är flytande kolsyra, erhållen
genom stark sammantryckning och afkylning af den vanliga
kolsyregasen. Öppnar jag kranen på flaskan, upphäfves trycket
på vätskans yta; den kokar, eller rättare brister häftigt sönder
till gas, och denna utströmmar våldsamt genom öppningen. I
kunnen följa denna ström genom luften; hvita flingor synas
blandade dermed, hvilka utblåsas 8—10 fot långt bort, Hvilket
är väl detta hvita ämne? Det är Jcolsyre-snö; den köld, som
utvecklas genom vätskans plötsliga öfvergång till gas, är så
intensiv, att en del af den förra stelnar till fast form och
blandar sig i små flingor med den utströmmande gasen. Man kan
uppsamla denna snö; här är ett cylindriskt kärl med två
ansatsrör, hvarigenom vi låta strömmen draga fram en liten stund.
Derpå öppnar jag det, och I sen det fullt af fast hvit kolsyra.
Denna fasta kropp försvinner blott småningom; dess
afdunstning försiggår helt långsamt, emedan den ej så hastigt
kan hemta det dertill nödiga värmet från sin omgifning. Man
kan hålla den i handen, men trycker man den, förbrännes
huden genast, liksom af ett glödande jern. Jag nedsänker en del
i vatten och håller det fast der; bubblor af kolsyregas uppstiga
derifrån. Jag kan tillochmed taga ett stycke i munnen —
huru det är möjligt, skall längre fram förklaras — men måste
derunder akta mig för att draga andan. Andas jag deremot
utåt på ett ljus, släckes detta genast af gasen.
Vatten kan ej smälta denna snö, men svafvel-ether kan det;
jag gjuter en del ether derpå och erhåller sålunda en degig
massa, som har en utomordentlig afkylningsförmåga. Här äro
några tjocka glasbitar, bottnar af gamla dricksglas; jag lägger
litet fast kolsyra derpå och fuktar den med ether. I hören,
hur det knäpper i glaset; det sprängdes af den oerhörda kölden.
I denna skål ligger ett pappersblad, och derpå är häldt
1—2 7/ qvicksilfver. Jag lägger litet fast kolsyra derpå och
gjuter deröfver något ether. Qvicksilfret stelnar, ehuru det som
bekant kräfver nära fyrtio graders köld dertill. Här är den
frusna massan; den kan hamras och skäras med knif. En
metalltråd har fått frysa fast i qvicksilfret, för att det må kunna
lyftas ut; jag tar ut det och sänker det ned i ett glas vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
