Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
106
sålunda omvändt; den tyngre luften öfver landet flyter då
utåt hafvet. , , .
På det sätt, jag här ofvan beskrifvit, föres alltsa en del at
den eqvatoreala zonens hetta mot polerna, och sålunda
åvägabringas medelst atmosferen en jemnare fördelning af värmet
öfver jordens yta. Men på sin resa mot polerna beledsagas luften
af ett annat ämne, af vattenånga, hvilken som bekant är lika
genomskinlig som den förre. Båda utvidgas vid uppstigandet
från den tropiska hafsytan; vid 16000 fots höjd har bådas volym
fördubblats. Men för vinnande af utrymme dertill måste de,
medelst sin elastiska kraft, skjuta undan den omgifvande luften;
ett arbete utföres sålunda, och detta medför naturligtvis en
sänkning af deras ursprungliga temperatur.
Den sålunda afkylda ångan förmår ej längre bibehålla sin
gasform. Den utfälles och bildar moln; dessa falla ned som
regn, och just i eqvatorstrakten, i det s. k. stilla bältet, der
luften först befrias från sin vattenbörda, är ock regnmängden
utomordentlig. Men solen stadnar ej alltjemt vertikalt öfver
samma parallelcirkel; den är än norr, än söder om eqvatorn,
mellan densamme och vändkretsarne. Står solen söder om "linien",
befinner sig den norr derom belägna jordytan ej längre inom
vindstillans region, utan sopas af den norra, mot vindstillan
strömmande passaden. Denna luftström är ingenting mindre än
fuktig; emedan den flyter från kallare trakter till varmare,
uppsuger den tvärtom girigt vatten, hvarhelst det anträffas.
Således måste hvarje ort mellan vändkretsarne hafva sin torra
årstid och sin regntid; den förra, när solen befinner sig på
motsatta sidan om eqvatorn; den sednare, när hon står rätt
öfver den ifrågavarande orten.
Men småningom sjunker, som sagdt, den öfre strömmen,
ju mera den afkyles, mot jorden. Redan vid Piken på
Teneriffa har den sänkt sig under bergets topp: under det passaden
blåser nere vid foten, träffar bergvandraren ej sällan högre
upp den eqvatoreala vinden. Slutligen uppnår, längre norrut,
denna öfre ström sjelfva jordytan; Europa öfverflytes till sin
största del af densamma. Här i London t. ex. herrska ju
syd-vestvindar under nära tre fjerdedelar af året. Och märken det
inflytande, som detta förhållande utöfvar på vårt klimat! Den
tropiska oceanens vattenånga kommer till oss, rustad med
po-tentiel energi; med sina molekuler åtskilda, och således i stånd
att slå tillsammans och frambringa värme genom sin stöt; den
kommer, om I föredragen det uttrycket, lastad med latent värme.
I vår atmosfer försiggår dess kondensering, och det deraf
utvecklade värmet är en hufvudorsak till vårt klimats mildhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
