Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
113
hafva om sommaren i midten en hastighet af två fot om dagen;
det finnes punkter på Mer-de-Glace, midtemot Montanvert, som
dagligen framskrida halftredje fot om sommaren och hälften så
mycket om vintern.
Denna isens förmåga att forma sig efter den kanal,
hvarigenom den flyter, har föranledt många framstående forskare till
det antagandet, att isen är ett segt ämne; och ifrågavarande
företeelser tyckas verkligen vid första anblicken bekräfta denna
förmodan. Gletschern vidgas, böjer sig och smalnar; dess midt
rör sig hastigare än dess sidor; en seg massa skulle förhålla
sig på alldeles samma sätt. Men de noggrannaste
undersökningar om isens förmåga att gifva efter för spänning, att låta
tänja sig som honung, sirap eller tjära hafva gifvit ett
bestämdt nekande svar. Finnes det väl då någon annan fysisk
egenskap hos densamme, hvarpå denna dess
accommodationsför-måga beror?
Vi skola steg för steg närma oss denna fråga. Vi veta, att
ånga ständigt utvecklas från en vätskas fria yta; att de der
befintliga partiklarne vinna sin gas-frihet förrän de inre; det är
ju då helt naturligt att vänta sig något motsvarande i afseende
på isen; d. v. s. att när en ismassas temperatur ökas likformigt,
skola partiklarne på dess yta vara de första, som frigöras till
vätska, ty här äro de ju på sin ena sida fria från de
omgif-vandes inflytelse. Antagom alltså, att två isstycken befinna sig
genom hela sin massa vid 0° temperatur och smälta på sina
ytor; hvad skall väl då inträffa, om vi lägga dessa ytor tätt
intill hvarandra? Vi öfverflytta dem derigenom i sjelfva verket
in i massan, der hvarje molekuls rörelse beherrskas på alla
sidor af dess grannar. Just som man var befogad att vänta,
hämmas då det flytande tillståndets frihet på hvarje punkt, der
ytorna beröra hvarandra, och de båda styckena frysa ihop i
dessa punkter. Låtom oss göra försöket! Här äro två isstycken,
hvilka just nyss blifvit skilda åt medelst en såg; jag håller de
båda plana ytorna tillsammans; ett ögonblicks beröring är
tillräcklig, de äro nu sammanfrusna, och genom att fatta tag i det
ena stycket kan man lyfta båda två *).
*) Här liksom vid ett föregående tillfälle har öfv. lemnat
originalets framställning oförändrad, ehuru efter lians mening åtminstone
ett ganska vigtigt inkast kan göras mot den här framställda
"regela-tions"-hypotesen, hvilken öfverhufvud förefaller något sväfvande. Sjelfva
den ofvan anställda jemförelsen mellan vattnets förvandling till ånga
och isens till vatten, på hvilken hela förklaringen i hufvudsak tyckes
stödja sig, är ytterst haltande; vattnet afdunstas ju på sin yta vid
Tyndall, Värmet. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
