- Project Runeberg -  Värmet betraktadt såsom rörelse /
114

(1879) [MARC] Author: John Tyndall Translator: Carl Fabian Emanuel Björling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

128

Denna företeelse uppmärksammades först af Faraday i Juni
1850 och benämnes nu, efter Hooker, Regelation. En varm
sommardag har jag gått in i en bod vid Strand, der en mängd
isstycken lågo på hvarandra i en skål i fönstret, och med
egarens tillåtelse lyftat upp hela samlingen genom att fatta tag i
det öfversta. Alla hade de frusit ihop, oaktadt termometern
för tillfället visade på + 27°. Tillochmed i varmt vatten
inträffar detsamma; här är en skål med sådant, så hett som miii
hand kan fördraga det; jag doppar ned dessa två isstycken deri
och håller dem ihop ett ögonblick; nu äro de sammanfrusna,
trots den omgifvande hettan. Ett vackert försök af Faraday
består i att lägga en mängd små isbitar på en vattenyta;
nälden ena berör den andra, fastna de ihop; läggas de först i
rad, kan man efteråt draga hela raden genom att hålla i den
yttersta.

Det är på grund af denna förmåga, som isen i många fall
förhåller sig som en seg kropp. Här är t. ex. en rak isstång;
jag pressar den genom flere olika formar, af hvilka hvar
följande är mera krokig än den föregående, och förvandlar den
sålunda till en half ring. Stången bröts sönder i hvarje form,
men dess bitar pressades samman och fastnade sålunda med

hvilken temperatur som helst, då deremot isen ej smälter, åtminstone
på ytan, under 0°.

Det må tillåtas öfv. att, förslagsvis, framställa en annan förklaring
af fenomenet.

För det första torde det i verkligheten ganska sällan inträffa, att
ett isstyckes temperatur är, hela massan igenom, jemnt 0°.
Ämnet-är tvifvelsutan en mycket dålig värmeledare, och det tyckes ganska
sannolikt, att under det dess yta befinner sig i smältande tillstånd,
d. v. s. vid 0°, en något lägre temperatur skall i allmänhet vara
rådande derinnanför, helst som det af isens omgifning meddelade
värmet troligen hejdas vid ytan och der genast förvandlas till latent.
Bringas under sådana förhållanden två isytor intill hvarandra, så
måste naturligtvis beröringsställets temperatur inom kort sjunka under
0°, och således sammanfrysning inträffa.

Men vi vilja, såsom härofvan skett, antaga, att tvenne isstyckens
temperatur verkligen är alltigenom 0°, då de bringas i beröring med
hvarandra. I åtminstone de flesta och vigtigaste härnedan beskrifna
fall tryckas de båda styckena mot hvarandra, stundom tillochmed med
en högst betydlig kraft. Men isens smältpunkt nedsattes genom, tryck
(sid. 64), alltså frambringar detta sednare vid beröringsytan ett
vätskelager, hvars temperatur måste vara lägre än 0°, emedan värme göres
latent vid smältningen. I samma ögonblick trycket upphör, blir
smältpunkten ater den vanliga, det nämnda vätskelagret stelnar genast och
sammanhäftar de båda styckena.

Den här framställda förklaringen är för öfrigt, efter hvad öfv.
sedermera funnit ingalunda ny. Se derom Tyndalls. äfven på svenska
öfversatta, verk Vattnet". Ö A

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tyndall/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free