- Project Runeberg -  Värmet betraktadt såsom rörelse /
123

(1879) [MARC] Author: John Tyndall Translator: Carl Fabian Emanuel Björling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123

tioner. Vi veta, att dessa krafter stå i ömsesidigt beroende af
hvarandra, att de tillochmed kunna förvandlas till hvarandra,
men ännu äro vi ingalunda på det klara beträffande sjelfva
sättet för denna förvandling. Vi hafva de starkaste skäl att
tro, det både värme och elektricitet äro arter af rörelse; genom
försök är till full visshet utrönt, att det förra kan erhållas ur
den sednare, och likaså — t. ex. i den termo-elektriska stapeln
— den sednare ur det förra. Men ehuru vi hafva, eller
åtminstone anse oss hafva en temligen klar föreställning om
värmerörelsens beskaffenhet, känna vi så godt som ingenting om den
förändring, som denna rörelse måste undergå för att uppträda
som elektricitet.

Den nyss meddelade öfversigten visar emedlertid ett
märkligt samband mellan dessa krafter; i samma mån som en kropp
är god ledare för värmet, är den det äfven för elektriciteten,
och tvärtom — ett förhållande, som blifvit bemärkt af Forbes.
Samma fysiska egenskap hos kroppen, som hindrar
elektricitetens fortplantning genom densamme, lägger således äfven hinder
i vägen för värmets. Hvilken denna egenskap i sjelfva verket
är, skola tvifvelsutan framtida forskningar uppdaga.

Det har bevisats, t. ex. af Joule, att det värmebelopp,
som en och samma elektriska ström utvecklar i en metalltråd,
är proportionelt mot metallens ledningsmotstånd mot elektriciteten.
Ar detta motstånd betydligt, måste vi alltså föreställa oss
atomerna så anordnade, att den elektriska strömmen stöter emot
och sålunda meddelar dem sin rörelse, samt härigenom
upphettar tråden. I en god ledare måste vi deremot tänka oss, att
strömmen flyter obehindradt fram mellan atomerna, att den
glider mellan dem utan att störa dem i någon märkbar grad.
Här sen I tre stycken platinatråd af 4—5 tums längd, förenade
omvexlande med tre silfvertrådar af samma längd och tjocklek;
genom denna sammansatta tråd sänder jag en elektrisk ström
ur en kraftig stapel af 20 Groves *) element. I sen tre
hvit-glödande linier, åtskilda af tre mörka; de förra äro platina-,
cle sednare silfver-trådarne. Den sistnämnda metallen leder
nemligen, såsom af ofvan meddelade tabell synes, elektriciteten tio

*) Bland de ’"konstanta" elektriska staplarne, d. v. s. sådana
hvilkas strömstyrka ej (såsom händelsen var med staplarne af äldre
konstruktioner) hastigt förminskas, utan bibehåller sig under längre tid
temligen oförändrad, äro Daniells, Bunsens och Groves de mest
använda. Hvarje element i den första utgöres af zink och koppar,
nedsänkta i utspädd svafvelsyra och kopparvitriol-lösning; i den andra
(mest begagnade) af zink och kol med svafvelsyra; i den tredje af zink
och platina med samma vätska. O. A.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tyndall/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free