- Project Runeberg -  Värmet betraktadt såsom rörelse /
131

(1879) [MARC] Author: John Tyndall Translator: Carl Fabian Emanuel Björling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

131

vida bättre än vismuten och derföre äfven mottager under hvarje
tidsenhet ett vida större värmebelopp än denne, blir likväl dess
temperaturförhöjning mindre, vare sig på grund af dess atomers
större antal eller af det inre arbetets storlek. Deremot kan
vismuten omedelbart egna en betydlig del af den deråt meddelade
atomrörelsen till sin temperaturs förökning och öfverträffar således
skenbart jernet i egenskap af värmeledare.

I finnen häraf, huru origtig och missledande den
framställning af Ingenhouss’ här ofvan (sid. 121) omtalade försök är,
som ej sällan anträffas i åtskilliga böcker; det säges nemligen
der, att ju hastigare vaxet smälter, desto bättre ledare är ämnet.
Detta är endast i det fall sannt, då den bättre och den sämre
ledaren hafva samma egentliga värme; eljest bestämdt oriktigt,
efter hvad vårt sednaste försök visat. Det rätta
förfaringssättet är, såsom ock ofvan är antydt, att vänta, tills både jernet
och vismuten hafva uppnått en konstant temperatur, tills
hvardera verkligen mottagit från värmekällan så mycket värme, som
det förmår; först då visar det sig riktigt, att den mängd deraf,
som jernet förmått afleda, är många gånger större än vismutens.
Yi erinra oss vårt försök med Trevelyans vackla, och att det
dervid var fördelaktigt att till stöd begagna ett ämne, som
starkt utvidgades af värmet. Derföre lämpade sig bly bra
dertill. Men zink utvidgar sig mer än bly, och likväl är det ej
lika lämpligt till ändamålet. Skälet dertill är helt enkelt, att
zinkens egentliga värme är mer än tre gånger så stort som
blyets, hvadan det värme, som af vacklan meddelas zinken,
åstadkommer blott en tredjedel så stor temperaturförhöjning,
som i händelse bly begagnas, och en i samma mån mindre
utvidgning.

Dessa betraktelser visa ock, att i mina undersökningar om
trädslagen den värmemängd, som under en minuts tid
genomgår kuben, icke kan strängt taget anses såsom ett mått på
trädets ledningsförmåga, såframt ej de särskilda slagens
egentliga värme är detsamma. Några undersökningar öfver denna
sistnämnda fråga känner jag ej. Men i fråga om
molekular-byggnadens inflytande bibehålla mina resultat ändock sin fulla
giltighet, ty der jemföra vi blott de olika rigtningarne med
hvarandra inom samma kub. Hvad de öfriga organfca ämnena
beträffar, vill jag blott nämna, att äfven om man lemnar dem
tillräcklig tid att upptaga allt det värme, de förmå, så blir i
alla fall deras förmåga att fortleda denna rörelse ytterst liten.
De äro i hvarje fall mycket dåliga ledare.

Också är det just denna egenskap, som gör t. ex.
ylleväfnader så lämpliga till beklädnad; de skydda kroppen för plötsliga

9*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tyndall/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free