Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
asbesten. Att en dylik materiens anordning skulle hindra
värmets fortplantning, var också lätt att förutse; ty då värmet är
en rörelse, måste hvarje afbrott i den molekularkedja, genom
hvilken denna rörelse ledes, verka hindrande. Här i asbesten
äro trådarne skilda från hvarandra af luft; rörelsen måste, för
att fortplanta sig, oupphörligt öfvergå från en fast kropp till
en gas, och tvärtom. I ett djurs pelsbeklädnad är hindret ännu
större; asbestens trådar äro åtminstone hvar för sig goda ledare,
pelsens hår deremot icke. Man har sett lava flyta öfver ett
lager af aska, hvilande på is; hettan har ej framträngt till den
sednare. Glödande kulor kunna transporteras till kanonen i
trädkärror, fyllda med sand. Is inpackas i sågspån, när man
vill skydda den för smältning. Men det gifves fall, då sågspån,
agnar, pulveriseradt trädkol och dylika dåliga värmeledare ej
kunna begagnas till ifrågavarande ändamål på grund af sin
brännbarhet, och vid sådana tillfällen är gipsmjöl det bästa
medel, man känner; tillochmed i fast kristalliniskt tillstånd leder
gips vida sämre än silikater, och dess mjöl är derföre vida mera
ogenomträngligt än sand, der hvarje särskildt korn är god ledare.
Ett fodral af gips kring en ångpanna skulle betydligt minska
dennas värmeförlust.
Dessvärre råkar man, i fråga om ångpannor, stundom ut
för ett helt annat slags fodral — nemligen på insidan och
hvilket äro ingenting mindre än nyttigt. Vatten håller
nemligen för det mesta åtskilliga mineralier upplösta; det upptager
dem vid sitt framsipprande genom jorden. Så t. ex. innehåller
det ofta, i grannskapet af kalkhaltiga berg, en viss mängd
kolsyrad kalk och kallas då "hårdt" vatten; äfven svafvelsyrad kalk
är en vanlig ingrediens deri. Vid afdunstning bortgår
naturligtvis endast det rena vattnet, och mineralierna stadna qvar;
häraf härröra bland annat de inkrustationer, som vissa källor
afsätta på växter och stenar. Vid kokning inträffar detsamma;
det finnes väl knappt en vattenkittel i London, som ej är inuti
öfverdragen med s. k. pannsten. I ångpannor bildar denna en
allvarsam olägenhet; den är nemligen en mycket dålig ledare
och kan stundom bilda ett så tjockt lager, att värmet hindras
från att framtränga till vattnet. Se här ett exempel på ett
dylikt missöde! Detta är ett stycke af pannan på en ångbåt,
som af brist på kol var nära att förolyckas; för att bringa den
in i hamnen, måste rårna och allt virke ombord, som man
möjligen kunde undvara, stoppas i ugnen. Vid undersökning fann
man sedan denna samling af kolsyrad kalk i pannan.
Tvifvelsutan har man ock häri att söka orsaken till den långsamhet,
hvarmed åtskilliga kittlar bringas till kokning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
