- Project Runeberg -  Värmet betraktadt såsom rörelse /
149

(1879) [MARC] Author: John Tyndall Translator: Carl Fabian Emanuel Björling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

149

åtskilliga också framkomma till oss. "VV. Herschel hafva vi att
tacka för denna upptäckt.

Men icke nog härmed. Äfven på andra sidan om spektrum,
bortom dess violetta ända, falla mörka strålar. Värmekraft ega
de icke, men en annan förmåga; den nemligen att framkalla
kemisk verksamhet. Men dem kunna vi göra synliga; \i kunna
låta dessa s. k. "ultra-violetta" ethervågor falla på en annan
kropp än skärmen, meddela sin rörelse åt denne och sålunda
göra den nu mörka trakten bortom spektrums violetta ända
tydligt lysande. Medlet dertill finnes här till hands; ena
hälften af detta hvita pappersblad är fuktadt med en lösning af
svafvelsyrad kinin, den andra lemnad i sitt vanliga skick; håller
jag det så, att gränslinien mellan dessa hälfter är vågrät och
delar spektrum längsefter i två lika delar, blir naturligtvis den
del, som faller på den icke preparerade pappershalfvan,
oförändrad och kan jemföras med den andra. Denna blir, som I
sen, förlängd; ett praktfullt fluorescerande band, några tum
långt, sträcker sig nu der, hvarest nyss var mörker. Borttages
det preparerade papperet, försvinner ljuset; sättes det dit,
kommer ljuset åter fram och visar Er således alldeles otvetydigt,
att de synliga gränserna för det vanliga spektrum alldeles icke
tillika äro gränser för strålningsverksamheten. Redan Young
kände dessa ultra-violetta strålars tillvaro och anställde försök
med dem; men det är Stokes, som lärt oss detta sätt att göra
dem synliga.

Huru hafva vi då att tänka oss dessa strålar, osynliga
såväl-som synliga, hvilka träffa skärmen mellan spektrums yttersta
ändar? Hvilken är orsaken till denna skilnad mellan dem?
Hvarför åtskilja sig de synliga genom olika färger? Och kunna
vi i sjelfva ethervågorna finna någon fysikalisk orsak till alla
dessa olikheter?

Till en början se vi, att hela den hvita ljusstrålen är böjd
åt sidan eller bruten af prismat, men att den violetta färgen är
mera afböjd än indigo, indigo mer än blått, blått mer än grönt,
o. s. v. Färgerna äro olika "brytbara", och häraf beror
möjligheten att skilja dem; mot hvarje särskild grad af brytbarhet
svarar en viss färg, och ingen annan. Men hvarför skall ljus
af en viss brytbarhet frambringa förnimmelsen af rödt, af en
annan förnimmelsen af grönt? Denna fråga föranleder oss att
noggrannare undersöka orsaken till dessa förnimmelser.

En jemförelse med ljud-företeelserna skall äfven här göra
väsentligt gagn. Föreställen Er en harpsträng, som dallrar
fram och tillbaka; den rör sig åt ett håll, sammanpressar
dervid luftpartiklarne framför sig och åstadkommer dermed en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tyndall/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free