Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
153
venster om mn är cirkelbågen delad i 10 lika delar; nollpunkten
ligger vid E, 20-punkten i motsatta ändan. Jag vrider nu
spegeln medelst stafven så, att den sednare sammanfaller med
den från lampan utgående strålen; denna blir alltså vinkelrät
mot spegeln och återkastas, som I sen, i samma linie. Jag
vrider derpå stafven till 1; den återkastade strålen går fram öfver
bordet och träffar 2. Ställer jag stafven på 2, 3, 5, 10,
kommer strålen i motsvarande fall på 4, 6, 10, 20. Den anfallande
strålen ligger lika långt till venster om mn, som den
reflekterade till höger; anfalls vinkeln är lika med reflexionsvinkeln. Vi
hafva också härmed bevisat, att strålen rör sig dubbelt så fort
som normalen; den förres vinkelhastighet är, som man säger,
dubbelt så stor som spegelns.
Ni har nyss sett (sid. 148), att kolspetsarne, som af den
elektriska strömmen försättas i glödning, utsända jemte de
lysande en mängd mörka värmestrålar. Vi skola nu
öfvertyga oss om, att dessa reflekteras efter alldeles samma lag som
de förra. Här är ett stycke svart glas, så ogenomskinligt,
att tillochmed om man ser derigenom mot det elektriska ljuset
eller mot middagssolen, man icke varseblifver någonting. I sen,
att den elektriska lampans ljus försvinner, när glaset sättes
derframför; det afskär hvarje ljusstråle. Men så sällsamt det
än kan tyckas, genomsläpper det likväl i någon mån de mörka
strålarne. Jag släcker nu lampan genom att afbryta strömmen
och lägger min termo-elektriska stapel på bordet just vid 20,
der ljusstrålen gick fram för ett ögonblick sedan; stapeln är
förbunden med en galvanometer, hvars nål visar på 0°.’ Då
lampan åter tändes, kommer intet ljus fram, men
galvanometernålen har allaredan gått upp till 90° på grund af de mörka
strålarnes verkan på stapeln. Flyttas denna åt höger eller åt
venster, går nålen genast tillbaka; värmestrålariie följa samma
väg som ljusstrålarne, och äfven för dem är således
anfallsvinkeln lika med reflexionsvinkeln. Genom att upprepa de försök,
som nyss verkställdes med ljuset, genom att inställa stafven på
1, 2, 3, o. s. v. bevisas det, att äfven för värmet är den
reflekterade strålens vinkelhastighet dubbelt så stor som spegelns.
Värmet från en eld följer samma lag. Denna tennplåt är
en ganska klen reflektor, men likväl tillräcklig för ändamålet;
den står vid ena ändan af bordet, och den termo-elektriska
stapeln vid den andra; galvanometernålen visar på 0°.
Jag-vrider nu tennplåten så, att det värme, som faller derpå från
elden, återkastas mot stapeln; såsnart det träffar instrumentet,
tillkännager nålen dess ankomst. Gifven I nu akt på eldens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
