- Project Runeberg -  Värmet betraktadt såsom rörelse /
171

(1879) [MARC] Author: John Tyndall Translator: Carl Fabian Emanuel Björling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

171

passagen genom den första skifvan; detta får dock icke så
förstås, som skulle någon särskild stråle af en viss våglängd hafva
undergått någon förändring i detta hänseende, det är blott ur
knippet, såsom ett helt betraktadt, som vissa beståndsdelar
blifvit aflägsnade.

En experimentel bekräftelse af denna slutledning är följande.
Det ursprungliga strålknippet må utgå från en Locatellis lampa;
de båda skifvorna må vara af något bland nedannämnda fyra
ämnen. Första radens ziffror i följande tabell angifva det
procenttal af det ursprungliga värmebeloppet, som genomgått den
första skifvan — dessa tal återfinnas följaktligen i tabellen å
sid. 167 — andra radens ziffror det procenttal af det "sållade"
strålknippets styrka, som genomgår den andra.

Bergsalt Alun Chromsyradt kali Selenit

92,3 .... 9 ....... 34 ........ 14

92,3 .... 90 ....... 71 ........ 91

Som man ser, eger en betydlig tillökning rum för de tre
sista ämnena. Endast med bergsalt är förhållandet annat, och
detta beror uppenbarligen af den märkvärdiga egenskap hos
detta ämne, som vi redan förut funnit hos detsamma, nemligen
att genomsläppa alla slags strålar i det närmaste lika lätt.

Jag skall nu visa Er detta "sållningens" inflytande genom
ett verkligen öfverraskande experiment. Här är en s. k.
differential-termometer (bild 83) bestående af ett U-formadt rör ah,
hvars båda ändar äro utblåsta till kulor;
den vågräta delen af röret är fylld med en
färgad vätska, som äfven uppstiger något i
de lodräta skänklarne. Är luftens
temperatur i båda kulorna fullkomligt lika,
stål-vätskan lika högt i båda rören, men jag
behöfver endast beröra med handen den ena
kulan för att åstadkomma en utvidgning af
dess inneslutna luft, tillräcklig att nedtrycka
den ena vätskepelaren och höja den andra.
Nu får en kraftig värmestråle från den
elektriska lampan falla på den ena kulan —
och man kan i sanning knappt tro sina
ögon; icke den ringaste nedtryckning af
vätskepelaren eger rum; luften i kulan
utvidgar sig ej det minsta. Förklaringen är
helt enkel; strålen har ju, innan den träffar termometern,
genomgått såväl lampans glaslins, som ett 12—14 fot tjockt lager
af luft; härigenom har den beröfvats alla de beståndsdelar, som

Bild 83.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tyndall/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free