Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
•212
träffa endast annan ånga, och denna, som alltid är aterman, är
det — efter hvad vi framdeles skola få se — isynnerhet för
värmestrålar, som utgått från samma ämne som den sjelf.
Sålunda hindras dessa åugmassor till en tid från att afkyla sig
och kondenseras. Men uppstigandet fortgår alltjemt, och
omsider blir situationen en helt annan; vår luftpelare har uppnått
regioner af större tunnhet och mindre ång-rikedom; den befinner
sig upplyftad öfver den skyddande skärm, som förut omgaf den,
och omedelbart framför den tomma rymden; ut i den strömmar
nu dess värme, utan hinder — och utan återvändo. Af den
sålunda förorsakade afkylningen beror utan tvifvel i främsta
rummet ångans kondensation och förvandling till ösregn.
Detsamma gäller ock i hufvudsak om bildandet af
stack-moln (cumuli) på våra egna breddgrader. De äro helt enkelt
topparne af ångrika luftpelare, som höja sig från jordytan och
kondenseras, såsnart de uppnått en viss höjd. Det synliga
molnet bildar kapitelet af en osynlig pelare, upplyftadt öfver det
skyddande lager af vattenånga, som närmast omgifver jorden.
Bergen verka som kondensatorer för det första på grund
af sin köld. Denna är åter en verkan af höjden; de resa sig
öfver det nyssnämnda lagret, och deras värme utstrålar derföre
utan något hinder i rymden. Såsnart solen går ned, visar sig
denna värmeförlust genom termometerns hastiga fallande. Detta
fall beror ej af någon utstrålning från luften, utan från jorden
och från sjelfva qvicksilfver!;ulan. Derföre måste ock skilnaden
mellan en termometer, som, behörigen skyddad, angifver sjelfva
den omgifvande nattluftens temperatur, och en annan, som får
fritt utstråla mot rymden, blifva större uppe på berget än vid
dess fot. Uppe på "Grand Plateau" af Montblanc funno
Martins och Bravais denna skilnad utgöra öfver 13°, men nere i
Chamouny endast 6°.
Men bergen verka äfven som kondensatorer på grund deraf,
att de böja de fuktiga luftströmmarne uppåt och sålunda
föranleda deras afkylning. Dessa mättade luftmassor flyttas upp
öfver ånglagrets skyddande skärm och utsättas för samma
inflytande, som den nyss betraktade varma uppstigande pelaren.
I alla former af sin tillvaro gör sig vattnets utstrålningsförmåga
gällande, och det framför allt i en bergstrakt; som ånga
utgjuter det sitt värme i rymden och befordrar sålunda
kondensationen; som vätska gör det sammaledes och befordrar sålunda
tillfrysningen; som snö förhåller det sig på samma sätt och
förvandlar sålunda de ytor, som det betäcker, i ännu kraftigare
kondensatorer än de eljest skulle vara. Bland alla vattnets
egenskaper är denna egendomliga förmåga att meddela vibra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
