Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•223
ljuset eller, hvad som här är alldeles detsamma, det lysande
värmet å ena sidan och det mörka å den andra, är en skilnad
i period, i svängningstid, i svängningstal och således äfven i
våglängd. Det förras vågor äro kortare i rummet, och dess
perioder kortare i tiden än det sednares. Nåväl — hvarför
framsläpper då joden de sednare, men absorberar de förra? Det
kan, enligt min åsigt, ej gifvas mer än ett svar på denna fråga:
Be absorberade vågorna äro just de, hvilkas perioder
öfverensstämma med dem, hvari jodens egna atomer kunna vibrera.
Låt en kraftig vågrörelse af hvilken period som helst stöta
emot en komplex af atomer eller molekuler. Sannolikt uppstår
väl dervid alltid någon skakning af större eller mindre
intensitet blancl dessa partiklar. Men för att denna rörelse
verkligen skall upptagas och samlas af dem, för att den skall kunna
öfvergå till verklig regelbunden dallring, för att den med ett
ord skall absorberas, fordras nödvändigt öfverensstämmelse i
period. Kort sagdt, för att nu använda ett betecknande uttryck
ur ljudläran, absorption och ogenomskinlighet äro liktydiga med
konsonans, diatermansi och genomskinlighet med dissonans —
nemligen mellan ethervågornas perioder och de kroppsliga
atomers, mot hvilka de förra bryta sig. Att vår jodlösning är
ogenomtränglig för ljuset, visar, att dess atomer äro i stånd att
vibrera i alla de perioder, hvilka finnas mellan gränserna af det
synliga spektrum; att den genomsläpper de mörka eller
ultraröda vågrörelserna, visar, att dess atomer äro ur stånd att vibrera
"unisont’’ med dessa långa etherböljor.
Redan förut har jag talat om strålande värmes olika
qvalitet; man pröfvar densamma genom att undersöka värmets
förhållande till diatermana kroppar. Om värmestrålar från två
olika källor framsläppas i olika proportion genom ett och samma
ämne, sägas dessa strålar vara af olika qvalitet. Naturligtvis
är denna olikhet i verkligheten endast en skilnad i period; om
den ena värmekällans strålar framsläppas i större mängd än den
andras, så kommer sig detta endast deraf, att deras våglängder
och svängningstider äro olika.
Om vi höja den i föregående försök använda
platinaspiralens temperatur, så förändra vi dermed ock sjelfva qvaliteten
af dess värme; allt kortare ethervågor inblanda sig i dess
utsända strålar. Dräper har visat, att när platinan först börjar
lysa, utsänder den endast röda strålar — något som för
öfrigt öfverensstämmer med den omedelbara erfarenheten; att när
temperaturen höjes, sälla sig efter hvarandra orange, gult och
grönt till den röda färgen, och att slutligen, när metallen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
