Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•256
tydligt deraf, att mera fuktighet samlade sig ofvanpå det
nyssnämnda bordet, än under detsamma; att den ej är regn,
framgår deraf, att dess mängd är störst just under de klaraste nätter.
Wells utlade derefter termometrar på samma sätt som förut
ullbundtar och fann dervid, att just på samma stållen, der
daggen föll rikligast, sjönk också temperaturen mest; båda
förloppen gingo fullkomligt hand i hand. Ofvanpå det lilla bordet
befanns temperaturen 5° lägre än derunder; under papptaket
var den nära 6° högre än ute på gräset. Lades en
termometer på en gräsbevuxen plats, sjönk den under en klar natt ofta
8° lägre än en annan, som hängde i fria luften fyra fot högre;
en bomullstapp, placerad bredvid den förre, ökades också 20
gran i vigt, bredvid den sednare endast 11. Icke blott
artificiela skärmar, utan äfven skyar motverkade temperaturens fall
och daggbildningen; W. såg en gång sin termometer, hvilken
lagd på gräset, visade 7° lägre temperatur än luften några fot
deröfver, stiga vid några skyars förbifart, ända tills skilnaden
utgjorde endast 2°. Allteftersom molnen betäckte
termometerns zenith eller försvunno derifrån, steg och föll
qvicksilfverpelaren.
På dessa försök byggde W. den här ofvan till sina
grunddrag framställda och numera allmänt antagna teorien. "Gräsets
öfversta delar," säger han, "utstråla sitt värme i den tomma
rymden, hvilken naturligtvis icke sänder något tillbaka; dess
lägre delar är dåliga ledare och kunna derföre ej tillföra de
öfre något värme från jorden; dessas temperatur sjunker alltså,
och de kondensera på sig luftens vattenånga." Hvad han här
säger om gräset, gäller också om andra kroppar på jordytan
och uppenbarligen i samma mån mera, som deras
utstrålningsförmåga är stor. W. såg ofta dagg i riklig mängd på gräs
och måladt träd, under det alls ingen fallit på närbelägna
sandgångar; utlagda metallskifvor voro ofta torra, under det
angränsande föremål voro betäckta med vattendroppar — och i alla
sådana händelser var äfven metallens temperatur högre ån de
daggiga föremålens, naturligtvis på grund af dess ringa
utstrålning. En metallskifva lades en gång på gräs, och
derof-vanpå en termometer; efter någon tids förlopp var den sednare
fuktig, ehuru den förra var torr. Detta ledde honom till den
förmodan, att instrumentets temperatur ej var densamma som
metallens, ehuru det hvilade derpå; han lade derför bredvid
termometern en annan dylik med förgylld kula och snart
angaf den sednare 5° högre temperatur än den förra. Det visar
sig häraf, att det ej är så lätt, som man vanligen föreställer
sig, att bestämma luftens verkliga temperatur; en på vanligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
