Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•271
begära, att I skolen göra det, vill jag dock påstå, att hart
verkligen funnit ett sätt, hvarpå det stora problemet k an och
måhända ock en gång skall lösas. Säkert är, att om i en
framtid sjelfva den riktiga förklaringen blir funnen och då blir
en annan än den af Mayer föreslagna, den icke kommer att
visa sig mindre sällsam, mindre öfverraskande och mindre
fantastisk än denna.
Säkert är ock, att det inkast, man vid första påseendet är
benägen att göra mot Mayers teori, nemligen att solens massa
och storlek skulle märkbart förökas genom detta ständiga
meteor-regn, lätt kan vederläggas. Denna förökning är nemligen
ytterst ringa i jemförelse med centralklotets hela storlek; den
mängd af meteorer, som erfordrades för att under fyra
årtusenden underhålla solens utstrålning, skulle ej frambringa någon
förstoring deraf, som med våra bästa instrument kunde
upptäckas. Om hela jorden instörtade i solen, skulle dennas
diameter förstoras med blott en milliondel af sitt förra värde, men
den genom stöten frambragta hettan skulle dock betäcka nära
ett helt århundrades utgifter.
Såväl denna sista upplysning, som åtskilliga andra i samma
väg hafva vi erhållit af W. Thomson, hvilken jemte "Waterston
fullständigare utvecklat Mayers hypotes. I en uppsats i
"Trans-actions of the Royal Society of Edinburgh" för 1854 har den
förstnämnde lemnat följande uppgifter om de tidslängder, under
hvilka solens utstrålning kunde vidmakthållas dels genom de
särskilda planeternas instörtande deri ("gravitationsvärmet"), dels
genom det värmebelopp, som skulle utvecklas genom hejdandet
af deras rullning kring sina axlar ("rotationsvärmet")
Gravitationsvärme, Rotationsvärme,
tillräckligt för tillräckligt för
Solen.......................116 år 6 dagar
Mercurius. . 6 år 214 dagar............15 „
Venus .... 83 „ 227 „ ............99 „
Jorden ... 94 „ 303 „ ............81 j,
Mars .... 12 „ 252 „ ............7 „
Jupiter . . . 32240 .............. 14 år 144 „
Saturnus . . 9650 „............ 2 „ 127 „
Uranus . . . 1610 „........................71 „
Neptunus . . 1890 ..............
Emedlertid modifierade Thomson åtta år sednare sin åsigt.
Om det verkligen finnes i solens närhet en dylik samling af
kretsande materiella kroppar — något som Le Verriers
undersökningar om Mercurii rörelse för öfrigt tyckas bekräfta — så
måste dock dess qvantitet vara särdeles ringa; i annat fall vore
det nemligen obegripligt, huru hårstjernor af så ytterst tunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
