Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
■beskaffenhet som kometerna kunna närma sig solen till ett
.afstånd af endast en åttondedel af dess radie utan någon märkbar
förlust af rörelsekraft. På grund deraf anser T., att om också
vårt systems centralkropp en gång bildats genom sammanstötning
af kosmiska massor, en stöt som bevisligen varit tillräcklig att
förse oss med tjugu millioner års värme-utstrålning efter nu
gällande måttstock, denna utstrålning dock icke numera
underhålles på samma sätt.
Hvilket denna teoris öde än må blifva, har den dock en
stor förtjenst; den att hafva visat, huru — kort sagdt — en
sol kan bildas; den att i tyngdkraftens verkan på kall och mörk
materia hafva upptäckt den källa, ur hvilken himlens strålande
stjernor hafva kunnat erhålla sitt ljus och sitt värme. Ty vare
sig att solen en gång i tiden danats, och dess nu alltjemt
försiggående utstrålning underhålles genom dessa kosmiska massors
sammanstötning — vare sig att vårt jordklots inre värme är
en återstod af det, som en gång frambragts genom meteorers
fall, eller icke, säkert är det dock i hvarje händelse, att dessa
orsaker kunnat vara fullt tillräckliga att åstadkomma sådana
verkningar. Både värme och ljus finnas dolda i samma kraft,
som drager det fallande äpplet till jorden. "Gravitationskraftens
potentiela energi, verkande mellan rymdens skilda hopar af
ur-materia, var den första och ursprungliga form, under hvilken
energi framträdt inom universum. Lika säkert som en klockas
lod sjunka ned till sin lägsta punkt, från hvilken de först
genom en yttre kraft kunna upplyftas, lika säkert måste planet
efter planet omsider i tidernas lopp närma sig solen. På några
hundra tusen mils afstånd derifrån skall den försättas i
hvit-glödningshetta, i flytande och slutligen i gasartad form; är den
ock förut stelnad alltigenom, kan den ändock ej undgå döden
i lågorna. Yare sig med ens, vare sig efter två eller tre språng,
liksom en mot jordens eller vattnets yta återstudsande
kanonkula, skall den införlifvas med solen och i samma ögonblick
utveckla en värmemängd, flere tusen gånger större än den, som
skulle frambringas genom förbränning af ett stenkolsklot af
samma storlek" *).
Jag öfvergår nu slutligen till en annan hypotes beträffande
samma fråga, nemligen till den som uppställts af Helmholtz. I
enlighet med Laplace anser han, att hela vårt planetsystem
ursprungligen bildat sig ur en nebulösa, och under antagande,
att dennas materia från början varit utomordentligt förtunnad,
beräknar han det värmebelopp, som kunnat bildas genom dess
*) Thomson och Tait i "Good Words," Okt. 1862 s. 606.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
