Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’275
genom luften och vederqvicka den förtorkade märken,
frambringa källor, bäckar och floder. Genom dem frambringas ock
alla rubbningar af det kemiska jemnvigtstillståndet; under en
oändlig följd af föreningar och sönderdelningar bilda naturens
element nya produkter och gifva sålunda upphof till ett annat
slag af materiens rörelse. Äfven den långsamma förstöringen
af de fasta föremålen på jordens yta, hvari den geologiska
förvandlingen ytterst består, beror nästan hel och hållen dels af
regnets och blåstens gnagande tand, samt värmets och köldens
vexlingar, dels af liafsvågornas, af vinden förorsakade, upprepade slag
mot stranden. Tidvattnet — också till en del förorsakadt af
solen — utöfvar härvidlag ett jemförelsevis ringa inflytande.
Hafs-strömmarnes, hvilka ock härröra från hufvudsakligen samma orsak,
verkan röjer sig mindre i sjelfva sönderfrätandet af de fasta
föremålen på jordytan, än i slammets bortförande och
fördelande; och när vi betänka, hvilka oerhörda massor sålunda
flyttas, huru trycket ökas öfver vidsträckta nejder af
oceanens botten och minskas öfver motsvarande sträckor af
fastlandet — då hafva vi i sanning ej svårt att fatta, huru den
underjordiska eldens elastiska kraft, här tillbakaträngd, der
relativt frigjord, måste bryta sig fram på de punkter, der det
yttre motståndet ej är tillräckligt; ej svårt att fatta, det äfven
den vulkaniska verksamheten på jorden bestämmes till sitt
framträdande af den allmänna lagen för solens inflytande".
Detta förträffliga ställe behöfver blott omskrifvas på den
nyare forskningens språk för att blifva en framställning af
lagen om energiens oföränderlighet, tillämpad på både den
organiska och den oorganiska naturen. Nyare upptäckter hafva
visat, att både luftens och vattnets strömningar hafva sina
bestämda termiska värden, och att till deras frambringande ett
visst belopp af solens värme åtgår; under det de ännu existera
i form af vindar och strömmar, är detta värme förvandladt till
mekanisk rörelse, men såsnart denna upphäfves, framträder det
åter i sin ursprungliga form. En flod, hvars nivå sänker sig
1,426 fot, frambringar ett värmebelopp, tillräckligt att höja
dess vattenmassas temperatur en grad; detta belopp har
ursprungligen lemnats af solen, samt användts till upplyftandet
af samma vatten från hafvet till skyarne. Sålänge floden ännu
hvilar uppe på bergen, vare sig under form af gletscher eller
som en stilla sjö, är detta värme ej märkbart, det har gestalt
af potentiel energi, men i det ögonblick, då den begynner sin
vandring nedåt och dervid möter flodbäddens motstånd, börjar
energien återtaga sin ursprungliga form. Med tankens blick
kunna vi följa den på dess väg från solen under form af ether-
19*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
