Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den fasta viljan kan väl förfoga öfver det kraftförråd, som
näringen gifver; slcapa sådant kan den deremot icke. Att
begagna hvad som finnes, att styra kraftens verkningar till ett
visst mål — se der hvad viljan förmår uträtta!
Jag sade, att i den mån bergvandraren stiger uppför
sluttningen, förlorar hans kropp värme; detsamma måste
naturligtvis äfven gälla om den djuriska organismen. Men erfarenheten
tyckes ju visa motsatsen; kroppen afkyles ej, den blir tvärtom
varmare genom ansträngning. Denna skenbara, motsägelse beror
helt enkelt deraf, att när musklerna arbeta, ökas respirationen,
och en förstärkt kemisk verksamhet inträder. Den blåsbälg,
som drifver syrgasen in i elden, röres hastigare, och ehuru
värme förbrukas till uppstigandet, blir förlusten mer än betäckt
genom den ökade förbränningen.
Att värme verkligen utvecklas i en muskel, då den
sammandrages, hafva Becquerel och Breschet funnit medelst en
termo-elektrisk stapel af särskild konstruktion. Likaså hafva
Billroth och Fick upptäckt, att hos personer, som dö af
stelkramp, är musklernas temperatur ofta sex grader högre än den
normala. Helmholtz har visat, att döda grodors muskler
utvecklade värme vid sin sammandragning; och ett ytterst
vigtigt resultat i afseende på kontraktionens inflytande har
erhållits af Ludwig i Wien och hans lärjungar. Det arteriela blodet
innehåller som bekant syrgas; får det flyta genom en muskel i
dess vanliga tillstånd, förändras det till venöst, som ännu
innehåller 7,5 procent syre; är deremot muskeln kontraherad under
blodets passage derigenom, förlorar det nästan allt sitt syre;
dettas återstod uppgår i somliga fall till endast 1,3 procent.
Ett annat resultat af den ökade förbränningen inom musklerna,
när de äro stadda i verksamhet, är en förökning af den mängd
kolsyra, som utandas genom lungorna; E. Smith bar visat, att
denna mängd kan i händelse af stark ansträngning blifva fem
gånger större än den normala.
Om vi nu höja vår kropps temperatur genom ansträngning,
blir endast en del af molekular-rörelsens tillökning använd till
arbete. Antagom, att en viss mängd näring förbrännes inom
en menniskokropp, som befinner sig i hvila; det värmebelopp,
som deraf frambringas, är just detsamma, som skulle erhållas
genom samma näringsämnens förbränning i en vanlig eld. Men
försiggår den förra processen, under det menniskan verkställer
ett arbete, blir det - utvecklade värmebeloppet mindre än nyss;
deri fattas nemligen just så mycket, som motsvarar det
verkställda arbetet. Består detta sistnämnda t. ex. i att
frambringa värme genom friktion, blir det belopp deraf, som ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
