Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•279
vecklas utom kroppen, alldeles lika med det, som fattas
der-inom.
Det möter naturligtvis ingen svårighet att bestämma det
värmebelopp, som en bergvandrare förbrukar för att lyfta
sin kropp upp till en viss höjd. I en lätt drägt väger
jag 150 huru mycket värme åtgår då för mig för att
bestiga Montblanc, som är 14,800 fot högt? Arbetets belopp
är 150. 14,800 = 2,220,000 skålp. fot; divideradt med
eqviva-lent-talet 1426, gör detta vidpass 1557 värme-enheter. Och
kunde jag tvärtom glida direkte ned från bergstoppen till
hafvets nivå, så skulle derigenom samma värmemängd utvecklas.
Mer än en gång har jag fästat Er uppmärksamhet på
moleku-larkrafternas styrka; att bestiga ett berg, sådant som
Montblanc, förefaller väl enhvar af oss nära nog som ett jätte-arbete,
och likväl är den "energi," som dertill kräfves, ej större än den,
som utvecklas genom förbränning af ett par skålpund stenkol.
I en ångmaskin af bästa konstruktion förvandlas vid pass yg
af allt värmet till arbete; de återstående nittio procenten
bort-spillas i luften, på kondensatorn o. s. v. Men naturens
konstruktioner äro bättre än menniskans; i den animala organismen
förvandlas -J af det ur näringen frambragta värmet till arbete,
och endast 80 procent gå alltså förlorade.
Den ena apparaten såväl som den andra hämtar emedlertid
— eller Jean åtminstone hämta — sin drifkraft från samma
källa. Vi kunna sätta en ångmaskin i rörelse genom
förbränning af samma ämnen, som vi använda till föda; och vore våra
magar i stånd att smälta stenkol, skulle vi, som Helmholtz
anmärkt, kunna hemta vår lefvande kraft ur detta ämne. Den
vigtiga sanning, som ligger till grund för allt detta, är, att
ingenting skapas; vi kunna ej åstadkomma någon rörelse, utan
att någon annan dylik upphäfves eller minskas. Och huru
invecklade djurens rörelser än äro, hvilken förändring näringens
molekuler än undergå inom våra kroppar, så består dock det
animala lifvets hela energi i kol-, väte- och qväfve-atomernas
fall från den höjd, der de befinna sig i näringsämnena, till den
låga nivå, der de befinna sig vid afsöndringen från kroppen.
Men hvad har väl satt dem i stånd att falla? Hvem lyftade
väl först upp dem till den potentiela energiens höjd? Vi hafva
redan fått veta det; det är på solens bekostnad, som det
animala värmet frambragts, och den animala rörelsen åstadkommes;
solen måste afkylas, för att kunna skänka oss ej blott vår eld,
utan ock vår rörelseförmåga.
Ämnet är af sådan betydenhet för både nutidens och
framtidens naturforskning, att jag vill dröja dervid ännu ett ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
