Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
strålar af just denna färg vore blgtt — en tillräcklig grad af
litenhet.
Åtminstone synes det så af följande försök. Genom att
behörigen afpassa den i cylindern insläppta ångans mängd, kan
man låta de utfällda partiklarne växa upp från en rentaf
ultra-mikroskopisk litenhet och sålunda, vid ett visst stadium af sin
tillväxt, frambringa en färg, som täflar med eller öfverträffar
den renaste italienska himmels. I cylindern insläpper jag nu
luft, blandad med ånga af butylnitrit, till blott atmosfers
tryck, samt derefter Js atmosfer af luftblandadt chlorväte, och
sänder den elektriska strålen in i denna ytterst tunna gas.
Reaktionen inträder mycket långsamt, men småningom utvecklar
sig inom cylindern en lysande azur, som till en tid ökas i styrka,
derefter uppnår ett maximum af djup och renhet, samt tillsist
öfvergår till ett hvitaktigt blått, då de reflekterande partiklarne
blifva större. Experimentet förtydligar en allmän princip;
åtskilliga andra färglösa ämnen af de mest skiljaktiga såväl
optiska som kemiska egenskaper kunna dertill användas, och i
hvarje fall företer det aktiniska molnet i början af sin daning
denna praktfulla blå färg *).
Men det gifves ock en annan hithörande fråga, af ännu
hemlighetsfullare beskaffenhet än den förra, nemligen om
polarisationen af himlahvalfvets ljus; talrika observationer derpå hafva
anställts af Brewster, Arago, Babinet, Herschel, Wheatstone och
Rubenson. Hvad betyder för det första sjelfva namnet? I hvarje
ljusstråle röra sig, såsom redan mer än en gång är nämndt, de
dallrande etherpartiklarne fram och tillbaka vinkelrätt mot
strålens linie, och i den vanliga strålen försiggår denna rörelse i
hvarje mot nämnda linie vinkelrät rigtning. I den polariserade
är detta deremot ej fallet; dallringen försiggår der blott i en
enda dylik rigtning, och samtliga de vibrerande etherpartiklarne
röra sig alltså i ett och samma plan. Strålen har sålunda fått
en slags "fad-sidighet," och detta är äfven anledningen till
namnet; med polära krafter mena vi ju i allmänhet sådana, i hvilka
en dualitet af attraktion och repulsion röjer sig; magnetens
polaritet består deri, att den har två ändar eller poler, som
verka i motsatta rigtningar.
*) Författaren uttalar här den förmodan, att de ifrågavarande
ultra-mikroskopiska partiklarne skola, just på grund af denna sin
egenskap, hafva större inflytande på de korta ljusvågorna än på de
langa och följaktligen reflektera företrädesvis blått ljus, eftersom
’de blå ljusvågorna äro de minsta och kortaste af alla de synliga"
— en hypotes, som väl svårligen torde kunna försvaras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
