- Project Runeberg -  Värmet betraktadt såsom rörelse /
295

(1879) [MARC] Author: John Tyndall Translator: Carl Fabian Emanuel Björling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

•295

Så mycket om sjelfva företeelsen, men vid försöket att
förklara den möta vi en betänklig svårighet. Himlahvalfvets ljus
är, som redan förut är sagdt, reflekteradt solljus — men från
hvilket ämne återkastas det? "Vore vinkeln för den starkaste
polarisationen," säger J. Herschel, 76° i stället för 90°, skulle
vi väl tänka på vatten eller is som den reflekterande kroppen,
så svårt det än vore att föreställa sig det ena eller det andra
i en fullkomligt klar atmosfer". Men just det nämnda
förhållandet gör denna hypotes omöjlig; det finnes intet ämne i
verlden, för hvilket man, vid tillämpning af Brewsters ofvan anförda
lag, finner nämnda värde på maximi-polarisationens vinkel *).

Jag har nyss visat Er och skall ännu en gång visa, att
himmelsblått kan frambringas genom ytterst små partiklar af
snart sagdt hvilken slags materia som helst. Men dervid vill
jag tillika ådagalägga dels, att polarisation, fullkomligt analog
med himlens, frambringas af dylika partiklar, dels att Brewsters
lag alldeles icke gäller i fråga om materia i detta ytterst
fint-fördelade tillstånd — der hvarje dess partikel sannolikt är
mycket liten tillochmed i jemförelse med en ethervågs längd och
liöjd — utan att rigtningen för den starkaste polarisationen då
är fullkomligt oberoende af polarisationsvinkeln i ofvan anförda
betydelse. Hvarför detta är fallet, det måste undulationsteorien
framdeles förklara.

I profcylindern insläpper jag nu en, liksom förut, ytterst
tunn blandning af allyljodid-ånga och luft, som fått bubbla upp
genom chlorvätesyra; när den elektriska strålen faller derpå,
synes under en tid alls ingenting. Tvifvelsutan försiggår dock
äfven nu en kemisk verksamhet jemte åtföljande kondensation,
ehuru de utfällda molekulerna ännu ej hunnit sammansmälta till
nog stora partiklar att kunna inverka på ljusvågorna. Helt

*) För deu med optikens första grunder förtrogne må följande
förklaring bifogas. Betecknas infalls-, reflexions- och
brytnings-vin-keln med, resp., i, q, r, samt ämnets brytnings-index med n, så är
som bekant

Vid det tillfälle, då polarisations-maximum eger rum, skall man på
erund af Brewsters lag hafva

p -f- r = 90°.

Men vid fråga om himlahvalfvets ljus bilda, flå maximum inträffar,
den direkta strålen (från solen) och den reflekterade 90° med
hvarandra, alltså är äfven

i + p = 90°,

hvadan i = r = 45°, och således w = l, hvilket naturligtvis aldrig kan
inträffa. A-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tyndall/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free