Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
Men vid vissa timmar på dagen kan detta blåaktiga skimmer
alldeles utsläckas genom ett Nicols prisma, och då tyckas
båda bergsryggarne lika aflägsna från ögat, ehuru deras
inbördes afstånd i verkligheten utgör åtminstone halfannan mil. Detta
töcken vexlar med atmosferens värmegrad och fuktighet. Vid
vissa tider och ställen tyckes det lika blått som sjelfva himlen;
men för att kunna riktigt iakttaga dess färg, måste man
bortvända sin uppmärksamhet från sjelfva bergen och skogarne
der-bakom. I verkligheten är det helt enkelt ett stycke himmel;
det frambringas på alldeles samma sätt och beror af samma
lagar som sjelfva det blå firmamentet. Vi lefva i himlen, ej
under den.
Vidare består ett landskaps, likasom de flesta andra
föremåls ljus af tvenne delar; den ena härrör hel och hållen af
reflexion från sjelfva ytan af kropparne och har alltid samma
färg som sjelfva det ursprungliga ljus, hvilket faller på
landskapet; den andra delen kommer till vårt öga från ett visst
djup mom föremålen, och det är denna del, som gifver dem
deras olika färger. Solens hvita ljus intränger till ett visst
djup inom kropparne och blir till en del åter utkastadt genom
en inre reflexion, vid hvilken de särskilda ämnenas olika
mole-kularbeskaffenhet utöfvar stort inflytande; detta hvita ljus sållas
följaktligen af föremålen, hvilka visa sig i de färger, som efter
sållningsprocessen återstå och träffa åskådarens öga. Gräsets
ljusa och furans mörkare gröna färger komma följaktligen till
oss ej ensamma, utan alltid blandade med en viss mängd annat
ljus, som härrör af yt-reflexionen och meddelar en slags hård
glans åt ängar och skogar. Men under vissa omständigheter
kan detta sistnämnda utsläckas genom ett Nicols-prisma, och då
framträda gräs och löf med sina verkliga färger; de förete då
en egendomlig, rik och mjuk färgton, som ej stores af någon
yt-reflex. På barr- och ännu bättre på löf-träd kan detta
ganska tydligt iakttagas, och ett glimrande majsfält erbjuder de
aldra egendomligaste förändringar i färgton, om det betraktas
genom ett roterande prisma.
Tillsist ännu en anmärkning beträffande den vigtiga fråga,
som jag här sökt på experimentel väg besvara. Hvilken skulle
väl följden blifva, oin dessa oändligt små partiklar i vår
atmosfer, hvilka nedsända till oss det blå himlaljuset, försvunne derur?
Solstrålarne skulle då framtränga genom vår luftkrets utan att
alls reflekteras eller förströs åt sidorna; jorden skulle gå miste
om himlens ljus, och hela fästet synas svart. En sådan förlust
blefve tvifvelsutan fruktansvärd. Jag har redan visat, att det
organiska lifvet på vår planets yta är helt och hållet beroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
