Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 torsten f o gel qvist
heliga texter och oheliga textförfalskningar, om
det fina och ljudlösa leende som kommer större
verkningar åstad, än reformatoriskt buller, trätor
och bildstormeri, om faran av att snärja sig själv
i ett system, om nödvändigheten att bevara sin
andliga rörelsefrihet och icke engagera sig för djupt i
de positioner, från vilka dagens slagskämpar
beskjuta varandra, och dialogen hade mynnat ut i en
diskussion om Hymettos’ honung och Ättikas salt
och om den egendomliga blandning av pietet och
ironi som är visdomens fullbordan. Mien i
1700-talets filosofsalong på Voltaires Ferney hade Rer
näns ömma hjärta säkert mer än en gång känt
sig stunget. Voltaires ironi har ett tonfall av hån,
som är Renan främmande. Renans ironi däremot
är alltid präglad av det milda överseende, som är
den andligt överlägsnes frikostiga och ridderliga
skänk.
För rektangulära intelligenser och lidelsefulla
partigängare ligger det nära till hands att betrakta
Renans tänkande som begreppsakrobatik,
dubbelspel och nihilism, en estetiskt-filosofisk lek med
tankar och tankemotsatser. Metafysikens och
moralens murarbasar skola aldrig förstå det luftiga
mönstret i denna tankebyggnad, över vars krön
solstrålar leka och skuggor spela och alla
möjligheters rymd spänner sig kylig, blå och fri. För
dem är och förblir Renan dilettanten, som icke
är i stånd att ge ett ärligt svar på framställda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
