Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"re’nanismen" och krisen i renans liv 45
och gendarmerna ha måst bruka ett icke
alldeles oblodigt våld. Föreläsaren talar över
ämnet »De semitiska folkens andel i civilisationens
historia». Han uppställer bland annat det
spörsmålet, om man kan tala om en kristendom utan
Jesus. Frågan besvaras med ett klart nej, riktat
mot David Strauss och hans skola, men i detta
sammanhang apostroferar Renan den kristna
religionens mästare i ordalag, som utlösa den laddade
stämningen. »En ojämförlig människa», säger han,
»så stor att ehuruväl allt från denna plats måste
bedömas ur den positiva vetenskapens synvinkel
jag knappast skulle vilja motsäga dem, som, slagna
av den exceptionella karaktären av hans verk,
kalla honom Gud». Protester och applåder blanda
sig med varandra. Vid utgången formera Renans
anhängare kolonn och en spetsgård av paraplyer
rör sig i riktning mot hans bostad. Och nu arranger
rar historien en av dessa ironiska tillfälligheter,
som Renan alltid själv hade ett så skarpt öga för.
Renan har ännu icke hunnit hem. Den, som
mottager fritänkarnas hyllning, är i stället hans gamla
fromma mor! Var det som mor och kvinna eller
som kristen hon tänkte och kände i detta
ögonblick? Förmodligen som mor och kvinna. Men
vem vet? Fyra dagar senare förbjuder
undervisningsministeriet föreläsningarnas fortsättning.
Renan har förolämpat den kristna tron. Det försvar
för vetenskapens frihet, som han på sommaren
samma år presterade i en broschyr, bidrog blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
