Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"re’nanismen" och krisen i renans liv 51
betrakta honom som en den där i något
ögonblick av sitt intellektuella liv accepterat
katolicismen». Det är naturligtvis katoliken Barrès, icke
psykologen som talar. Hela Renans
författarskap vittnar dock med otvetydigt språk, att han
varit inpyrd med den religiösa känslomystik, som är
den pietistiska katolicismens luft och anda.
Atmosfären över det bigotta Bretagne kan förnimmas
till och med i hans mest avancerade skrifter. Från
den katolska mystik han insöp med modersmjölken
stamma alla de eftergifter, som han efter sina
kritiska kraftprestationer gör åt aningen och känslan,
liksom i oro att ha gått för långt, att ha sårat
någon from känsla eller undanryckt sig själv
stödet av en metafysisk möjlighet. Renan liknade
sig en gång betecknande nog vid ett klockspel.
Ej heller har man rätt att betvivla den
ödslighetskänsla, varav han efter egen utsago greps, då han
stod utanför portarna till Saint-Sulpice. Att betrakta
Renan som »cerebral pur», det är att icke ens se
vad Bonnat såg, då han målade Renans
gubbporträtt med de på en gång illpariga och mystiskt
tunga ögonen. Emellertid finns det en
sanningskärna i Barrès hypotes. Det rör sig verkligen
ingen direkt livsångest i Renans omvändelse som
i Pascals. Det är icke så mycket människan Renan,
som bryter med den katolska kristendomen, som
fast mer filologen och historikern. Man kan till
och med ge den gamle åderförkalkade kritikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
