Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 torsten f o gel qvist
de Po ntmartin, som gentemot Renan
uppträder som en ren pamflettist, delvis rätt, då han
karakteriserade Renans avfall så: »Han avsvär både
Gamla och Nya testamentet, därför att han
upptäckt, att Daniel är en apokryf från
mackabéer-nas tid, därför att synoptikerna icke stämma med
Johannesevangeliet och Pentateuken icke kan
tillskrivas Moses». Han släpper tron på
kristendomen som teologiskt system och historisk
uppenbarelse, men han fasthåller tron på kristendomen
som moralisk kraft. Hans avfall tillhör avgjort
hjärnornas revolt och det cerebrala slaget. Och
att däri låg en omedveten tanke på en framtid
som vetenskapsman, är icke blott möjligt, utan
troligt. Därför har man också utan tvivel överdrivit
och förstorat händelsen som kris betraktad.
Klarsynt are än någon annan har Emile F a g u e t
i sina Essais de psychologie
contemporaine skildrat vad som verkligen skedde och
inte skedde i det ögonblick, som för alltid skilde
Renan från fädernas kyrka.
Den verkliga, den moraliska krisen i Renans
liv ägde icke rum, då han med ett klädbylte under
armen begav sig till »mademoiselle Célestes hotell»
för att byta ut soutanen mot en lekmans dräkt.
Den unge positivisten Renan är i grund och botten
samme man som den unge prästkandidaten. Han
har bara bytt tro mot tro, men tron har han
icke uppgivit. Den gud han hyllar uppenbarar sig
icke längre på ett personligt sätt i en positiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
