Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
îoèsïen fôgelqvisï
sker oavbrutet genom en fortlöpande process, som
upptar alla motsatser och förenar dem till ständigt
högre och mer omfattande synteser. Det är bara
den stora skillnaden mellan Hegel och Renan, att
den förre är dogmatiker, den senare skeptiker.
Renan utesluter icke möjligheten av ett misstag.
Guds födelse kan även den vara en inbillning
och naturens och historiens mål en illusion. Vad
skall man i så fall göra? Vara beredd på allt — ad
utrumque paratus — hålla god min i elakt spel.
Det är det spratt vi kunna spela den som leker med
oss. Huvudsaken är att inte låta dupera sig, att ta
alla eventualiteter med i sitt konto, så att man i
händelse av en smärtsam överraskning kan säga:
Det överraskar mig inte alis, jag har räknat
därmed.
Det är denna egendomliga legering av tro och
misstro, förtröstan och depression, pessimism och
optimism, som utmärker den sista epoken av
Renans tanke- och skriftställarverksamhet. Denna
re-nanism talar ur hans filosofiska dramer, ur de
sista delarna av hans stora historiska arbete om
kristendomens uppkomst, enkannerligen
Marc-Au-rèle, ur hans barndoms- och ungdomsminnen och
ur de Feuilles détachées, som han publicerade
samma år han dog. »Vi äro skyldiga den Evige
dygden men vi ha rätt att förbehålla oss
ironien som ett personligt tillgodohavande», skriver
han med den mest älskvärda fräckhet. Och
han fortsätter i Feuilles détachées : »Vi sätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
