Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"RENANISMEN" OCH krisen i renans liv yl
om smidighet och expansionskraft ha »en
ruinerande motsvarighet i en viss kraft- och
energiförlust?» Utan tvivel. Men därför skall man umgås
med Renan på rätt sätt. Han är ingen
sporrande eller för tro och vilja stimulerande ande.
Han kan aldrig bli någon profet för handlande och
heroiska tider. Men han behövs i tider av
övermått, utopism, fanatism och rätthaveri som en
utjämnande och tempererande kritisk princip.
Renanismens beståndande värde ligger i dess
betoning av alltings relativitet och i dess
hävdande av tolerans. Renanismens motståndare ha
gjort allt för att likställa denna tolerans med
moralisk slapphet. Vid föredragandet av den
anklagelsepunkten kan man tryggt lämna ordet åt
Emile Faguet, som jämte Bourget tvivelsutan är
den, som kommit renanismens tankegång närmast.
Faguet framhåller skillnaden mellan tolerans och
tolerans. Han placerar Voltaire och Renan i ett
visst motsatsförhållande till varandra, såsom typer
för olika sorters tolerans. För encyklopedisterna
med Voltaire i spetsen var toleransen någonting
negativt. Må det irrande samvetet ha rätt att irra.
Låt den fattige behålla sitt enda lilla lamm, även
om det är vanskapt. Vill någon framhärda i
dumhet och okunnighet, så vare det hans ensak.
En viss torr och ödslig överlägsenhet fanns i
denna tolerans. Den hade dock det goda med sig,
att den gjorde distinktion mellan tankebrott och
moraliska förseelser. Men den var ofruktsam. Re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
