Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
torsten fogel qvist
ett naturenligt levnadssätt, enkla behov och
manuella färdigheter. Så ha vi dem som allting veta,
martyrerna för la science. De utgöra ett både
beklagansvärt och odrägligt släkte, beklagansvärt,
därför att deras inbillade vetande ändå aldrig räcker till,
utan ständigt försätter dem i brydsamma situationer,
odrägligt, därför att deras inbilskhet och högfärd
gör samvaron med dem till en plåga. Men
vetandet, la science, kan också vara ett genomgångs-
heten om, att man sub specie æternitatis ingenting
vet. Därmed har man kommit till ett ickevetande
av högre dignitet. Och det är detta, som utmärker
den tredje kategoriens människor, de sokratiska
sällskap med klassiker och filosofer, visste
nämligen att det »inte så mycket är vetande, som
omdöme, som göres oss behov». Övervetandet gör oss
fördomsfulla och osmidiga. Smidigheten hör till de
kardinaldygder Montaigne skattar högst i livet.
Människan skall vara beredd till allt, beredd att
bruka allt, beredd att lämna allt. Det naturligaste
av människans skyddsmedel i kampen för tillvaron
kroppens elasticitet handlar i grund och botten
allt vad Montaigne skrivit. Det är egentligen den
och endast den, som skiljer människan från andra
varelser och gör henne i ali hennes bräcklighet till
en suverän i smått. Det är inte känsligheten, inte
tanken, inte talet, inte de sociala instinkterna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
