Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
îîô
TORSTEN FOGËLQVtST
distansen dem emellan, då leder, som Rydberg
också påpekar, den smärtsamma upptäckten
antingen därhän att man sjunker till
människoförak-tare elier stiger till helgon. Till helgon kände sig
domprosten i S : t Patrick nu aldrig kallad. Han
blev följaktligen misantrop.
Då man i sin barndom läste Gullivers resor
förstod man dess bättre icke mycket av denna
misan-tropi. Man njöt dem som äventyrssaga. Men
vittnar det icke om ett diktverks kraft att det på
samma gång kan leva sitt självständiga liv som
fantasiskapelse och äventyr, tillgängligt för alla
ända ner till de oskyldiga barnen, och sitt
självständiga liv som politisk-psykologisk idéskapelse?
Det är det fantastiska och satiriska
reseäventyret, en traditionell litterär form alltså, som Swift
tillgodogör sig, och man skymtar en hel rad
förebilder. Men i den formen blåser han in sin egen
mörka och bittra ande. Och skall man jämföra dessa
resor med något annat, då tänker man, som en
biograf sagt, på Dantes doms- och hämnderesa
genom Infernos isdalar och eldsjöar. Att färdas
genom människors värld och följa släktets kamp
och ävlan med Gullivers ögon, det är förvisso
ingen nåd att stilla bedja om. Att aldrig kunna
betrakta ett utslag av mänsklig makt och storhet
annat än genom tjockändan på kikaren, som gör
det stora litet och löjligt, eller genom det
förstoringsglas som gör det stora — icke stort — utan
groteskt, att aldrig kunna skåda Venus’ och skön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
