Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
turgenev och tiden
129
ett evigt och bestående iall av manlig psyke. Så
som Turgenev varierat denna typ, den rotlösa,
överflödiga, av reflexion sönderfrätta och av känsla
undergrävda människan, som diktar utan att handla,
som vill, men inte kan, som hugger i luften utan
att träffa och älskar utan hopp, som än likt don
Quixote slåss mot väderkvarnar, än likt Hamlet
deklamerar över förbannelsen i att vara den som
skall rättvrida tiden, än likt Judas går och hänger
sig, sedan mästaren sålts för trettio silverpengar,
än likt Peer Gynt
staar midt i taagen
og vever sig bort lyslevende vaagen,
har han utövat ett verkligt inflytande på europeisk
litteratur och bidragit till en psykologisk analys
av mycken skärpa och finhet. Måhända står
Rudin-typen främst i raden av dessa svaga män, en
prototyp för ali den obeslutsamhet och rotlöshet som
flyter omkring i livet och litteraturen, särskilt under
kulturens upplösnings- och snösmältningstider.
Vilken lysande scen är det inte, då Rudin ror
omkring med en liten fransk modist på Rhen,
stryker hennes hår, talar om naturen och Hegels
filosofi och deklamerar sin faderliga ömhet, tills den
lilla modisten, förargad över att det aldrig blir
något av, lämnar detta ömkliga rendevu! Det är
mannen och kvinnan i Turgenevs diktning. De ha,
som någon sagt, egentligen bytt plats med varandra.
Och det förefaller nästan, som om de också gjort
yper och tänkesätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
